PopPrinsessas himmel faller ner.

The sky is always falling down on me.
So officer, forgive me please.

Undrar vilka som egentligen läser min blogg regelbundet. Vilka är ni? Vad tror ni egentligen. Är ni rädda? Vad vill jag egentligen säga. Som Du till exempel. Du har på den senaste tiden fått mina blogginlägg riktade mot dig. Fast det kanske är dumt att skriva Du. Jag vet ju faktiskt inte om du läser eller inte. Om du gör det. Är du arg? Förlåt om jag har blottat mina känslor för mycket. Det är väl sånt man inte får göra när man är vuxen.

Ibland undrar jag om jag kan uppnå något med detta ändlösa skrivande och låttextsciterande.

Nej. Jag mår inte så bra just nu om Ni undrar. Inga pengar. Ingen flytthjälp so far. Arbeten som läggs på hög och ingen som vill hjälpa mig att underlätta det arbetet. Varför vill Du inte hjälpa mig? Retoriken tog kål på mig. I höst blir det ingen högskola som jag tänkt mig, inte i vår heller. Jag passar inte in där. Blödande hjärtan passar aldrig in. Man ska ha ett hjärta av kevlar. Can't you just fix it for me?

Dresden dolls räddar mig just nu.

Hjälper det verkligen att citera låttexter? Lyssnar ni på låtarna sen för att förstå mig ytterligare och njuter liksom jag. Undrar vad Du har musiksmak egentligen. Du är så opersonlig i din klädstil. Kostym kan väl vem som helst ha på sig. Vem är du?

PopPrinsessa skär sönder sig efter fyra veckors uppehåll.

Jag vill bara gråta. Jag vill inte mer. Jag orkar inte. Varför kan ingen bara lyssna på mig. Jag vet att jag nu är på botten igen och när jag väl är färdig med detta inlägg kommer jag att ta ner min gröna ryggsäck från hyllan ovanför mig, gå till toaletten och göra det jag brukar. Fyra veckor sedan sist. Jag trodde vergligen att jag höll på att bli fri från mitt beroende, men där trodde jag fel. Jag sitter och skakar. Panik snart. Ångest. Tyvärr så klyschigt men än dock så sant. Jag kan inte se. Inte längre alls. CAN'T YOU JUST FIX IT FOR ME?

FUCK.

Snälla hjälp. Åh vad jag bara måste skära sönder mig. Åg vad löjlig jag känner mig men ge mig en annan utväg. När ska du förstå? Så mycket på axlarna. Snälla, ge mig.

Jag sväljer rakblad till frukost.

Imorgon ska jag gå till skolan naken med Ingenting Någonsin inristad på hela min kropp. För att visa vad jag vill. För att visa vem jag är. För att du ska förstå. Jag vill skrika ut mina känslor.

Vill att du ska se mig viktig.

Gråter.

Hjälp?

PopPrinsessa utvärderar ickefluffigt moln.

Nedan följer en utvärdering av modern retorik så att alla ni som funderar på att gå kursen vet vad ni har att göra med.

Det har varit en väldigt intressant och givande kurs som på sina ställen varit svår men som man ändå på något vis lyckats ta sig igenom. Det finns egentligen bara en sak som jag anser att kursen behöver bli bättre på och det är examinationsformen. Jag är så besviken och smått förbannad över att inte alla mina essäer kommer att bli betygsatta och det känns så onödigt att skriva färdigt dom sista när det egentligen inte spelar någon roll. Jag kan infoga mina två sista essäer, fastän dom inte är färdiga i dokumentet med alla essäer utan att Du, Janne märker det. Nej, jag är inte smått förbannad, jag är helt enkelt jävligt förbannad och har lust att spränga skolan i luften. Jag känner mig så oviktig och att det jag skulle kunna komma fram till inte spelar någon roll. Jag vet vad jag kommit fram till i mitt huvud så varför bemöda sig att skriva ner det på ett papper när du ändå inte kommer att läsa det?

Istället för att ha fem essäer där bara två stycken blir betygsatta, varför inte skriva två längre och mer ingående essäer och tre som är kortare och mer övergripande. Eller helt enkelt ha två essäer och tre seminarier. Kursen handlar om att lära sig och att förstå vad modern retorik kan vara och jag vet att jag har gjort det. Du kommer förmodligen att säga, jamen jag måste ju också veta att du har gjort det och därför måste du skriva men vad gör det för skillnad egentligen?

Mina två sista essäer är inte färdiga och jag har egentligen ingen lust att skriva färdigt dom. Jag skulle säkert kunna gjort det i tid om det inte vore för att jag blivit extremt sjuk och var tvungen att jobba nu i helgen. Jag hoppas att du har en gnutta överseende när det gäller deadlines för jag r så in i helvete (ursäkta svordomen) värd ett VG. Jag har kämpat hela hösten, dygnet runt till en början, och känner mig så stolt och nöjd över mitt arbete. Jag vet att jag har saker kvar att göra på förra momentet men ärligt talat skulle jag bara vilja skita i det och gå vidare. Jag tycker att det är dåligt att man ska behöva komplettera om man har varit borta. Vad händer om bussen råkar vara försenad och man inte kan komma in till skolan en dag, ska man bli bestraffad för det?

Jag hoppas verkligen att du ser över examinationsformen eller kommer tillbaka med ett smart motargument för så här ska det verkligen inte behöva vara. Du har i alla fall lärt mig att jag aldrig ska börja på journalistprogrammet där kodordet är prestera, prestera, PRESTERA. Njäp. Orkar inte sånt. Jag måste ha tid på mig att tänka igenom problem och tycker väl egentligen inte att mina arbeten är väl genomförda, dom kunde varit så mycket bättre. Vad gäller kompletteringen från förra momentet, snälla, kan vi inte bara skita i det? Jag orkar verkligen inte…

Can't you just do it for me? I'll pay you well
fuck i'll pay you anything, if you could end this

Can't you just fix it for me? It's gone berserk...
Oh, fuck I'll give you anything if
you could make the damn thing work

Can't you just fix it for me? I'll pay you well,
Oh, fuck I'll pay you anything
if you could end this

Hello, I'm good for nothing - will you love me just the same?

PopPrinsessa öppnar sitt hjärta och förklarar sina tankar.

Jag orkar inte hålla inne mina känslor längre. Ni får gärna tycka att jag är korkad som blottar mig så här men jag orkar inte gömma mig. Detta inlägg är dedikerat min underbara retoriklärare Janne som under hösten lärt mig retorikens grunder. Jag har lärt mig massor. Jag känner mig så smart. Men jag tror inte att det syns i mitt arbete. Jag vill bara säga det att det är inte lätt att leva med en bipolär sjukdom. Att samtidigt som man hanterar sina hjärnspöken måste man prestera och ligga på topp hela tiden. Jag skulle lätt ge mig själv ett VG även om jag ännu inte gjort klart alla uppgifter. Jag hatar alla jävla regler. Jag är ju bra, men jag orkar inte vara det jämt. Jag försöker verkligen, men jag ligger alltid ett steg bakom alla andra. Som jag alltid kommer fram till; jag kommer aldrig att bli frisk. Kanske kommer jag nu med hjälp av Catta på älvgården att lära mig leva med topparna och dalarna. Snälla förstå mig. Mörkret är så mörkt att jag inte klarar något alls. Jag måste falla för det, i mitt fall, uppenbart känslomässiga uttryckssättet: citerande av låttexter. För att enklare förklara mitt hjärta, eller min hjärna. Vad som helst låter lika klyschigt i detta fallet.

Gravity - Dresden dolls
Down at work I'm getting
too familiar with the floor

If you had to live with this
You'd rather lie than fall
You think I can't fly?
Well you just watch me, watch

Someone tell her (Someone tell her)
Someone get her up (Someone get her up)

Bad habit - Dresden dolls
When I open a familiar scar
Pain goes shooting like a star
Comfort hasn't failed to follow so far...

and you might say it's self-indulgent
You might say its self-destructive
But, you see, it's more productive
Than if I were to be healthy

Girl anachronism - Dresden dolls
I don't necessarily believe there's a cure for this
so I might join your century but only as a doubtful guest
I was too precarious removed as a caesarian
behold the worlds worst accident
I AM THE GIRL ANACHRONISM

Ursäkta mitt allt för enkla sätt att beskriva känslor. Men det är precis så Dresden dolls jag är just nu. Jag är ärrig, blödande, med skavsår, sjuk för all framtid, inget hopp, mediciner hit och mediciner dit. Jag är så bräcklig. Ändå så glad för att jag funnit en ny, för mig mycket kär vän. Synd att det tog fem veckor innan jag vågade knysta ett ord. Jag visste det när jag såg dig att jag skulle tycka om dig. Hoppas att du inte skräms iväg av mig. Det är sån här jag är. Alldeles för känslosam och kärleksfull. Lisa-Marie, tycker om dig ofantligt mycket. Kom till Gävle snart så får vi fika.

PopPrinsessa sjuk bedrövlig pluggar jobbar.

Wä. Sjuk. Måste jobba i helgen. Åka ändå till malmö. Måste plugga. Plugga. PLUGGA DITT FANSKAP! Charta i stereon gör mig glad och ger mig en vilja att slå ihjäl någon. Men det vet han inte. HAHA. Så trött på alla rikemanssvin. KAPITALIST NU SKA DU DÖ! Så trött på allt. Vår kom hit. Sommar kom hit. Kanske ska passa på att döda alliansen när jag väntar på tåget i stockholm. Det är deras fel att det är vinter. Ja jag vet att det där var ett mycket barnsligt uttalande men ibland måste man ta en paus från all akademisk skit. "Jag anser att det finns en otydlig gräns inom den moderna retoriken vad gäller filosofiska frågor, vetenskapliga och retoriska. I viss mån anser jag dock att Perelman och Burke på..."

Ehh? SÅ TRÖTT PÅ ALL SKIT. SKIT SKIT SKIT, VAD ÄR DET FÖR SKIT SOM FLORERAR I MIN LILLA HJÄRNA?

Ehh?

Orka.

Varför vill jag alltid ha VG? Vet ju ändå att fascistlärare aldrig bryr sig. "Omständigheter? Nä det finns inte."

(Hela detta blogginlägg är från vår kära PopPrinsessas ganska mörkt komiska del av hjärnan som gärna gräver ner sig i sina bekymmer)

PopPrinsessa äntligen på väg uppåt.

Som en raket mot stjärnorna. Äntligen börjar saker och ting klarna. Ljuset kommer tillbaka. Jag älskar den här delen av året. Januari är mig ljus. Den mörka delen är över. Medicinerna är för evigt bannade och borta. Lyssnar på kapten kermit och blir ännu gladare. Har hittat Saft som man också blir glad av.

Nu ska ärren läka.

Två essäer kvar att skriva av fem på retorik-kursen. Helgen 19-21 januari bär det av till Burlöv i skåne. Sedan flytt in till Gävle. Pengar får man väl också nån gång. Antingen av Csn genom att fortsätta med mkv studierna eller också av soc antar jag. Fast jag kan börja jobba som telefonförsäljare. Wow, jag klarade fyra dagar sist jag försökte. Undra hur länge jag klarar det den här gången. Jag vill bli projektledare för local-hero. Vilka drömmar man kan ha. Eller författare. Eller forskare. Politik och medier till hösten kanske? Eller ska jag välja sömnad i ett och ett halvt år? Så mycket framtid kvar. Bröllop stundar. Åh. Så lycklig.

Äntligen glad.

Tack min älskade för att du finns där och stöttar mig.

Lyckligaste PopPrinsessan i världen.

Ännu ett år har gått. Ja. Vad ska man säga om det? Inget förmodligen. Mycket har hänt och allt som har hänt är jag glad för. Något i mig känner att den senare delen av 2006 var vacker. Det vackraste världen har sett. Underbaraste kom och tog mig med storm till en annan del av världen och idag på torget cirka 00:04 till tonerna av No Promises med Shayne Ward med rosa fyrverkerier i bakgrunden ställdes den underbara frågan Vill du gifta dig med mig? Mm, nickade jag, alldeles för lycklig för att förmå mig att svara något annat. Det var den vackraste stunden i mitt liv hittills och jag kan fortfarande inte riktigt förstå vad som hänt. Känslan sitter kvar nånstans i bakhuvudet och spelar spratt med mig så att ett konstant leende syns på mina läppar. Så fantastiskt.

Med dig vill jag dela mitt liv.

Älskar dig min underbara.