Music makes Princess of Pop ecstatic/Absolutely No Decorum Baby!

Okej. Schlagerfestival ikväll och jag älskar the ark men det är väl kanske inget nytt. Och jag gillar deras senaste skiva. Den får mig av någon anledning att tänka på retorik och det hemska arbetet att komplettera min frånvaro jag har framför mig. YUAK! Men tanken på musik gör mig ändå extatisk och jag får känslan av att vilja riva sönder och slänga ut min retorik bok från balkongen högt upp i luften och sjunga absolutely no decorum JANNE! He! Men nej då. Jag ska fängslas fast vid mina böcker så att jag får lov att få studiemedel till hösten så att jag kan läsa på mediekommunikations- programmet eller lärarprogrammet eller politik och medier eller skrivarkursen i västerberg eller sömnad i Sandviken. Vad ska jag välja? Suck. Jag vill ha allt! Jag vill läsa genusvetenskap. Varför sökte jag inte det också? Little Dysfunk me.

Gimme a wink, let me know you're alive
Do what you will, we're only here for a while
Absolutely no decorum whatsoever, baby

Ja. Jag vill väldigt gärna följa Ola Salos vackra ord. Men livet är svårare än så. Why can't you fix it for me?

(Detta inlägg blev något the ark smittad)

PopPrinsessa filosoferar i Coca-Cola beroendet.

Hm. Jag lyssnar på Dresden Dolls och känner något som skär till i hjärnan. Min älskade sade en gång att Björk har räddat honom under många svåra stunder i hans liv och när jag lyssnar på Dresden Dolls förstår jag precis vad han menar. Amanda Palmers röst ger mig en känsla av trygghet samtidigt som den får mig att känna mig aggressiv och lugn. Hon gör mig lycklig och ledsen på samma gång. Utan hennes röst hade jag varit mycket bräckligare. Amanda Palmer har blivit min Björk. Jag försökte en gång att hitta det han sade i Björk men jag fann det aldrig. Ganska självklart ändå. Man kan aldrig ta någon annans känsla och operera in det i sig själv. Man måste alltid vara sig själv. Amanda Palmer är min räddare i nöden även om hon får mig att riva sönder mig occasionally. Men jag gillar det. Det jag inte gillar är att jag känner samma känsla igen som förr. Samma känsla som i grund och botten fick mig att bryta upp från en relation jag haft sedan länge. Känslan av att jag inte får. Att jag underminerar något jag älskar för att inte såra andra. Varför är det så? Och varför är jag så beroende?

"and as the skin rips of I cherish the revolting thought
that even if I quit
there's not a chance in hell I'd stop

and anyone can see the signs
mittens in the summertime
thank you for your pity, you are too kind"

(Bad habit - The Dresden Dolls)

PopPrinsessa snurrar och faller.

Jag snurrar och faller. Upp och ner. Hit och dit. Psykos-Paranoia igen. Snälla sluta. Du lurar mig hela tiden! Varför varför varför? Jag vill inte mer.

Snälla kan du inte bara sluta. Ge mig dina lösenord så att jag får se med mina egna ögon vad det är du håller på med.

Bleeding inside. Bleeding to death.
I hear glass breaking on the floor.
(I can hear your soothing voice inside me telling me everything is going to be alright but I don?t listen. I won?t listen anymore. Please just tell me the whole truth and nothing but the truth.)

Schizoparanoian biter i hjärnan igen.

PopPrinsessas kärleksbegär skapar oro och smärta.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet bara att jag gråter och skriker inom mig. Ord som skär i mitt inre flödar förbi min hjärna och jag ser bilder framför ögonen med kroppar av glas. Jag orkar inte höra dessa påhittade ord. Jag vågar inte låta dig åka iväg imorgon ifall du skriver något till någon. Hur ska jag någonsin kunna lita på dig igen? Musik flyter förbi mina ögon och jag vill lyssna mig hel men jag vågar inte i din närhet. Jag vill skära väldigt djupt men så rädd för din ilska. Rädd.

Mitt overkliga alter ego existerar i andra verkliga skepnader och jag vet inte om jag kan lita på dig. Du är det vackraste men jag kommer aldrig få ha kvar dig. Jag älskar dig men ibland känns du känslokall. Eller också är det mitt andra jag som inbillar sig hela tiden. Mina ögon ser mer än verkligheten.

Ge mig kärlek Sindri. Det finns ingen annan som du.

Cold is my soul.

PopPrinsessa hämtar posten.

Posten dimper ner på hallgolvet och jag studsar till och rusar ut. POST! Åh så roligt tycker jag ifall man får något roligt, eller om man inte får något tråkigt. Idag fick jag en massa tråkigt. Ett brev från inkasso, två brev från kronofogden och en räkning. Det här är ju verkligen kul. Kan inte betala mina räkningar till fullo nästa månad heller. Ligger minus med cirka 1500 kronor. Kan inte någon vänlig själ låna mig ett par tusen?

En dag ska jag spränga alla myndighetskontor som gjort mitt liv till ett helvete.

Myndighetskontor att spränga:
Socialtjänsten
Arbetsförmedlingen
CSN
Kronofogden
Alla inkassoföretag
Högskolan a.k.a TRÖGSKOLAN

Listan kommer förmodligen uppdateras om jag kommer på något mer. Jag borde nog bli anarkist igen. Haha. Det skulle behövas. En ny V. Nu är det väl ändå revolution på gång? Va?

Revolution <3

PopPrinsessas fingrar blöder och hjärnan vill mer än vad den får.

Winnerbäck har kommit tillbaka i mitt hjärta igen. Vi är lika ibland du och jag Karin. Det finns så mycket jag vill säga. Så mycket jag vill skriva. Så mycket jag vill förklara. Men det är ingen idé. Fick en insändare publicerad i Gävle Dagblad idag men jag undrar om det kommer att göra någon skillnad. Varför bryr sig inte människor? Kan det inte finnas någon hjälpsam människa som känner att stackars arma flicka som inte får någon hjälp med sin ekonomi, henne ska jag hjälpa. Jag har ju ändå så mycket pengar så jag kan hjälpa henne med några ynka hundralappar. Vart är ni människor? Vart tog mänskligheten vägen? Har det någon gång funnits en mänsklighet?

By the way, insändaren finns här: http://www.gd.se/Article.jsp?article=98064

Vänta. Jag har mer att säga. Gå inte än. Snälla. Jag har ett hjärta som brinner. Det brinner för orättvisor och folk som blundar. Jag tog en tur till Sätras bibliotek häromdagen. Biblioteket ligger i Sätras högstadieskola. Tog en tur i Sätra efteråt innan jag gick hem. Hjärtat brann, hjärtat brinner fortfarande. Orättvisor. Jag har tankarna på¨att bli högstadielärare. Kan jag verkligen förändra världen genom att bli lärare? Hur förändrar man en orättvis värld?

Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet fröken svår.

Karin. Förlåt. Jag står alltid för vad jag säger men jag ber ändå om ursäkt. Jag har säkert sårat dig men jag har nu kommit fram till att det inte är någon idé att lyssna på någon. Varken du, Maja eller Christian. Jag har nu förstått att jag inte längre ska värdera era handlingar i rätt och fel. Jag gjorde det då och står för det men idag vet jag bättre. Jag vill inte lägga mig i men ändå vara din vän. Det kommer att bli svårt. Hur är man någons vän utan att lägga sig i och ibland är det väl vännens uppgift att vara grymt sann? Men jag går vidare nu och vill väldigt gärna ses så snart som möjligt. Jag kan ju åka gratis på mitt busskort ändå upp till Sundsvall. Vill du jag ska komma nån helg så säg bara till. Jag älskar dig Karin. Känner mig lite som en förälder som säger eller gör, vad man själv uppfattar för elaka saker, på grund av oro och kärlek. Jag försöker alltid att göra det bästa. Du är härlig.

Världen är trasig och jag vill göra den hel. Boken formar sig i mitt huvud och fingrarna vill blöda men dom har inte riktigt spruckit än av tangentbordsknapprande. Vill visa världen vad jag tänker. Jag vill ju bli krönikör for fucks sake. Vart är jag på väg? Varför vill jag bli lärare? Jag vill ju skriva, jag vill bli känd. Jag vill sitta i nyhetsmorgon på SVT och tycka extrema saker och förändra världen. VILL NU!

Ge mig en framtid serverad på silverfat. Jag har allt för länge kämpat mig fram i livet. Det är så mycket jag vill säga. Jag vill gå fram till Reinfeldt och sparka honom i skrevet och visa honom mina svårigheter. Jag kan så mycket. Jag vill lära alla byråkrater att känna. Jag är så arg så jag gråter. Känner mig så liten i den grymma världen. Men en dag ska jag stå på barrikaden och skrika ut rättvisor.

Winnerbäck sjunger Jag är ingen soldat. Nej jag är ingen soldat men mitt hjärta måste ändå kämpa!

Over and out

PopPrinsessas filosofier en kall morgon i en stor trea.

Då har man flyttat. Eller jag har ju faktiskt varit här ett tag men det slog mig just att jag hade flyttat. Det är stort och ganska tomt. Borde fortsätta provjobba för greenpeace men sjuk hela tiden är bajs! Borde skriva färdigt essäerna men dom är också bajs. Lyckades ändå sätta mig i veckan och skrev färdigt en. Den sista är dock krånglig och jag får ångest bara jag tänker på den. Vill inte kräkas fram en massa onödiga ord. Hade det inte varit för det tvingade antalet ord man måste skriva hade jag skrivit mycket kort, ungefär en mening, om vad modern retorik är. Yuak!

ÄT MIG

Äsch vad tråkigt detta inlägg blev. Well, ät bajs och skäll på månen gott folk. Nu ska jag äta frukost.

Ska vi starta ett bokcafé idag?