00011 - My bitterness V2.0

Bilderna igen. Korridoren hösten. Bilderna jag visste var påhitt. Jag visste att det bara var jag och sen? Sen minns jag inte mer. Bara fragment av orden och rubrikerna över mig. Jag föll så jävla hårt. Jag kommer aldrig att resa mig helt och hållet.

Bilderna igen. Jag vet inte längre om det bara är ett påhitt. Jag vet inte längre om mitt liv är verklighet.

Did you think it wouldn't hurt
Did you think I wouldn't feel
When the world came falling down
Or maybe you didn't think at all
and that's why i feel what i feel now

00010 - My bitterness

Dom hemsöker mig varje natt. Alla namn ord lösen och allt det där som var. Jag undrar om hon läser. Hon som räddade mig då. Om hon följer mig fortfarande kanske fortfarande bryr sig men jag tror inte det. Jag tror inte längre på något. Jag blir rädd varje gång jag tror jag ser henne på stan. Men det är aldrig hon. Förr eller senare är det nog det.

Jag har börjat ta tag i mitt liv. Men förmodligen börjar jag i fel ände. Jag föll förra veckan. Fick skrubbsår på knäna och ena armen. Det gjorde ont men jag blev bra igen efter några dagar. Jag fick en uppenbarelse. Kärlek är ett substitut. Jag använder kärlek som rakbladen repen cigaretterna förr. Kärlek är bara ett annat ord för självdestruktivitet. Men varför skulle människan vara självdestruktiv? Det är ologiskt. Egentligen är det bara konstruktivt. Men det är inget som ni kan förstå. Säg till om ni gör det.

Jo. Jag har ju börjat ta tag i mitt liv. Vi får se hur det går.