00027 - Världens bästa dåliga låt

Jag ramlar utan att falla. Det måste jag ha lärt mig. På stolen lägger jag självmordstankarna. I lysrörsskenet blir allt mycket skarpt. Skapelsen är oändlig. Stolen har bara tre ben. Detta är vad jag ser.

Bortom gränserna växer viljorna allt högre. Smärtan sträcker sig runt huset. Det mullrar.

00026 - At my most beautiful

Jag tappar bort mig själv framför den vitt skimrande skärmen. Varje morgon stänger du dörren, som om det vore en självklarhet. Vi måste alla gå.

Nerverna sitter fast i halsen. Natten famlar efter mörkret. Det är bara ett mer komplicerat sätt att berätta om gryningen. Fredag. Den gröna inredningen på högskolecafeét. Jag är inte skapt att vara social. Mitt vapen sitter i fingertopparna. Tangentbordet.

Och jag tänker att han skrattar åt mina grönflimrande ögon.

Jag tänker att jag skulle vilja förklara mig. Be om ursäkt, igen. En förklaring är att nedvärdera sig själv, har jag lärt. Nej, tankarna får bara finnas härinne. Verkligheten stänger jag ute. Snön faller ännu inte över staden. Mörkret.

00025 - Dom kommer att sakna oss

Och du bara gick. Hon stod kvar och du märkte inte hur hennes hjärta brast. Hon undrar om det var något hon sa eller skrev. I hennes drömmar viskar du så vackra ord och hon lyssnar och hon längtar.

Ögonen. Dina snälla ögon som låtsas ha kärlek som räcker åt hela världen. Du är en hund. Hon räcker hela tiden fram sina händer och ger dig allt du vill ha men du biter tillbaks. Hon fortsätter mata dig med ömma ord.

Hon tror att hon betyder något. Skriver älskling. Älskarinna. Men hon får ingenting tillbaka. Hon andas för mycket i nacken. Flåsar. Alltid för stora rörelser. Stora tunga ljud bakom ridån. Stön. Fåglarna utanför fönstret svartnar, askan landar på marken. Röken ringlar uppför balkongerna. Blandas med våra andetag.

00024 - Hysteria

Kroppen väger tungt. Fönstret står öppet mot gården.
Hon undrar hur hon ska gå vidare med brutna ben.

00023 - Step on you

Hon fyller år. Ljusen smälter i tårtan.
Stearinet sätter sig i halsen.
Pang!
Sedan hörs inget mer.

00022 - A short story of nearly nothing

Nyckelbenet skaver
mot hans kind
bröstkorgen häver

Hon vågar inte se honom i ögonen. Han vågar inte andas när hon står bredvid. Tillsammans är dom mer ensamma än dom någonsin kommer att förstå.

00021 - Peeping tom

Könet pulserar
Hon känner med fingrarna. Det är vått.
Bröstkorgen häver sig.
Den tunna vita huden spänner. Hon vill ut.


Jag står framför dig men du ser mig inte. Du sträcker din hand genom min kropp. Jag är inte ens luft. Jag är ingenting. Orden ligger i luften men du vågar inte plocka ner dom. Lägga dom i munnen. Jag går in i din kropp. Lite närmre. Lite varmare än utanför. Du vet inte att jag finns där. Men dina vänner ser ryckningar i ögonvrån.

00020 - Blommor på brinnande fartyg

Jag sticker potatisstickan i ditt hjärta. Den glider igenom utan motstånd. Du är klar. Min lillfingernagel färgas röd när jag drar ut den igen. Kvar blir ett millimetertunt hål. Jag matar dig med krossade glödlampor för att få dig att förstå. Din mun är så röd. Jag kysser den. Du torkar av min haka med en vit handduk.

Jag plockar fram hammaren ur verktygslådan och slår mig själv på låret. Du rycker till när det kalla stålet nuddar huden. Sedan sätter jag mig på stolen och tänder en cigarett. Röker du? Frågar du mig. Vad ser det ut som säger jag? Sen blundar jag och drar ner röken i lungorna. Låter den vara kvar där en stund innan jag blåser upp mot taket.

Jag ställer mig bakom dig. Vilar mina händer mot dina axlar. Sedan drar jag med naglarna nerför dina armar. Känner repet runt dina handleder. En kort sekund överväger jag att knyta upp men jag låter dig sitta kvar. Du rycker till när askan från min cigarett landar i din hand. Jag drar med handen genom ditt blonda hår. Jag tycker att du är vacker viskar jag i ditt öra.

00019 - Adore

Mina händer blir genomskinliga i duschen. Jag kan se blodådrornas komplicerade nätverk som om dom låg utanpå huden. Det är nästan att jag funderar på att skrika efter dig igen. Men jag kommer på att jag är ensam. Jag låter händerna massera in schampot istället, försöker glömma blodet som rinner inuti.

Jag skrubbar min kropp. Hårt. Huden blir flammigt röd.

Mina naglar är korta nu. Funderar på att klippa av håret också. Det kliar.

När mina händer har torkat syns inte blodådrorna lika tydligt. Jag undrar varför det blir så. Varför allt blir så tydligt i vatten. Kanske är det ljuset, eller den gula väggfärgen. Jag vet inte. Jag har aldrig vetat.

00018 - K

Hur du väntar på regnet igen. Fönstret immar. Du håller andan för att se mer. Lungorna läcker luft. Andetagen bildar en tunn hinna. Du ser på snön och önskar dig tö. Tygskorna står i hallen och trampar. Du tänker att världen ser större ut nu. Vidare.


Och lösenordet börjar på K.

00017 - Snälla förklara

Snälla förklara, att solen trots moln, alltid går upp. Jag vill höra en saga. Jag vill tro på ditt ord.

Snön faller utanför fönstret. Jag faller likadant. Flinga för flinga på beige linoleum. Jag läser orden igen. Tangentbordssmattret som kulsprutor igen. Och jag kan se dig och dina bilder. Jag var inte hos dig då. Inte ens i tanken.

Tangentbordssmatter som kulsprutor mot tinningen. Mot hjärtat också. Blodet hamnar lite varstans. Mest på väggarna. Snälla förklara. Snälla? Är du snäll?

Om du visste hur många tårar som faller när du är borta. Hade du älskat mig mer då?