PopPrinsessa finner styrka

Jag har just läst ut Sång från hjärtats bakgård av Anna Jörgensdotter och det är tillfredsställande att läsa en bok som påverkar ens eget tänkande så pass mycket som Anna alltid lyckats göra hos mig. Detta tar jag med mig:

Borde ge mig själv en eloge
Borde vara en given prisvinnare i alla situationer
Mina tankar borde inte behöva stål och flyktvägar
Mina känslor borde inte böna efter recept och recensioner
Jag borde ha något att säga till om
Gå och damma av mina pokaler

Det var inte fel av mig att trassla till det
Den där gryningen var inte mitt fel
Den där långa vägen hem
Det var inte fult av mig att gå sönder
och inte våga ringa
och berätta

Jag vill inte avkräva armhävningar
när jag behöver kramas
Vill inte bestämma mig för att aldrig trilla
och bli av med mitt ID-kort
Inte boka in mina bästa dagar
i en kö till ett hjärta
redan upptaget
eller skräckslaget
Inte kränga min längtan
som en dålig idé
om något bättre

Jag ville aldrig sakna mig så här mycket
Nu vet jag verkligen hur det känns
Nu har jag ingen lust längre att peka i fel riktning
förvirra
mena att det krävs tusen vackra teckningar
innan någon kan vända sig om
och ta emot

Jag tackar ja till mitt pris nu
Jag tackar ja till medaljen att hänga på bröstet
och motiveringen ska kopieras upp
spridas i mitt synfält:
För ett fantastiskt leverne
i en snårig tillvaro
För värme och mod
bland fegt och kallt
För ett ärligt uttalande
och en omisskännlig insikt
om ditt eget värde
För kampen mot sorgen
skulle inte vara skammen
över livet
och glädjen
över dig
skulle alltid vinna


(c) Anna Jörgensdotter ur Sång från hjärtats bakgård

PopPrinsessa UR KÄRLEKSFUNKTION!

Eller ska jag kalla det ur kärlekslogik? Jag kan inte lita på något. Jag kan inte lita på att du älskar mig längre på grund av mina utbrott. Tysta utbrott. Skakar inga väggar. Jag undrar när dagen kommer då du slår mig på riktigt. Den dagen du inte orkar med min tystnad. Men slår du mig kommer du aldrig mer att höra mig tala.

Jag söker skydd i tystnaden. Men det hjälper inte. Skapar bara storm.

Jag lägger allt på mina egna axlar. Det är mitt fel att du inte älskar mig. mIRC är mitt fel. Emelie är mitt fel. Det är mig det är fel på. PopPrinsessa ur funktion. Jag fungerar inte och du kommer aldrig stå ut. Du söker andra vägar. Du söker något helt. Jag hatar mig själv. Jag vill kräkas. Jag vill... Nej, jag fortsätter inte dessa meningar.

Detta: bara min synvinkel. Jag lägger inte orden i mun på dig. Jag lovar.

När allt tar slut har jag inget kvar. Naken står jag i smutsen. I skammen. Ser tillbaka på något som skulle kunna varit. En kanske framtid. Så fantastisk. Men tavlorna ska hänga på andra väggar nu. Någon annan ska fråga dig vem Eris är och vem som ritade tavlan till dig. I svartsjuka kommer hon be dig att ta ner den. Jag vet.

Fantasi. Jag hatar den. Döda mig. Snabbt.

PopPrinsessa UR FUNKTION!

Tårar föll idag. Skönt med blött på kinderna. Nej, inget blod. Det fanns det ingen tid för. Men det var nära igen. Så nära kanten hela tiden. Jag vill inte. Hur många gånger har jag inte bett om att få vara normal? Siffran spelar ingen roll men den finns där. Ser ut som en tidtabell över övergivna städer. Kanske. Vad vet jag om tidtabeller egentligen? Bara siffror.

Jag är ur funktion. Trasig människa. Du frågar varför jag inte svarar på tilltal. Jag kan inte svara. Min hjärna har kopplats ifrån. Startar om hårddisken. Du börjar skrika när jag inte svarar. Jag kryper ihop i en hög. Rädd igen såklart. Samma reaktion som för tio år sedan. Tio år? Längesen nu. Men slagen slår fortfarande lika hårt i magen. Jag är fortfarande lika rädd för höga oljud. Det krossar trumhinnan.

Jag önskar mig normal. Jag önskar mig frisk. Men jag vet att det aldrig kommer att ske. Jovisst kan jag medicinera mig lagom fri eller spendera timmar i små rum med små bord mellan oss och prata om saker jag inte kommer ihåg. Jag kan göra det. Men det kommer inte att hjälpa mig. Jag kommer alltid vara ur funktion. Än så länge är jag bara glad att det inte stör mitt skolarbete. Som förra året. Jävla Janne. Jävla Högskola. Hur ska jag överleva nästa gång?

Bilder. Dom vill ut ur huvudet. Men vem tittar?