00020 - Blommor på brinnande fartyg

Jag sticker potatisstickan i ditt hjärta. Den glider igenom utan motstånd. Du är klar. Min lillfingernagel färgas röd när jag drar ut den igen. Kvar blir ett millimetertunt hål. Jag matar dig med krossade glödlampor för att få dig att förstå. Din mun är så röd. Jag kysser den. Du torkar av min haka med en vit handduk.

Jag plockar fram hammaren ur verktygslådan och slår mig själv på låret. Du rycker till när det kalla stålet nuddar huden. Sedan sätter jag mig på stolen och tänder en cigarett. Röker du? Frågar du mig. Vad ser det ut som säger jag? Sen blundar jag och drar ner röken i lungorna. Låter den vara kvar där en stund innan jag blåser upp mot taket.

Jag ställer mig bakom dig. Vilar mina händer mot dina axlar. Sedan drar jag med naglarna nerför dina armar. Känner repet runt dina handleder. En kort sekund överväger jag att knyta upp men jag låter dig sitta kvar. Du rycker till när askan från min cigarett landar i din hand. Jag drar med handen genom ditt blonda hår. Jag tycker att du är vacker viskar jag i ditt öra.

00019 - Adore

Mina händer blir genomskinliga i duschen. Jag kan se blodådrornas komplicerade nätverk som om dom låg utanpå huden. Det är nästan att jag funderar på att skrika efter dig igen. Men jag kommer på att jag är ensam. Jag låter händerna massera in schampot istället, försöker glömma blodet som rinner inuti.

Jag skrubbar min kropp. Hårt. Huden blir flammigt röd.

Mina naglar är korta nu. Funderar på att klippa av håret också. Det kliar.

När mina händer har torkat syns inte blodådrorna lika tydligt. Jag undrar varför det blir så. Varför allt blir så tydligt i vatten. Kanske är det ljuset, eller den gula väggfärgen. Jag vet inte. Jag har aldrig vetat.