00018 - K

Hur du väntar på regnet igen. Fönstret immar. Du håller andan för att se mer. Lungorna läcker luft. Andetagen bildar en tunn hinna. Du ser på snön och önskar dig tö. Tygskorna står i hallen och trampar. Du tänker att världen ser större ut nu. Vidare.


Och lösenordet börjar på K.

00017 - Snälla förklara

Snälla förklara, att solen trots moln, alltid går upp. Jag vill höra en saga. Jag vill tro på ditt ord.

Snön faller utanför fönstret. Jag faller likadant. Flinga för flinga på beige linoleum. Jag läser orden igen. Tangentbordssmattret som kulsprutor igen. Och jag kan se dig och dina bilder. Jag var inte hos dig då. Inte ens i tanken.

Tangentbordssmatter som kulsprutor mot tinningen. Mot hjärtat också. Blodet hamnar lite varstans. Mest på väggarna. Snälla förklara. Snälla? Är du snäll?

Om du visste hur många tårar som faller när du är borta. Hade du älskat mig mer då?