onsdag 17 december 2008

00016 - Losing my religion

Jag blev påmind idag om soffan. Den där soffan och teet. Hon ställde frågan. Hon den andra satt bara och lyssnade. Hade hon blont hår då? Hon som ställde frågan. Jag svarade snällt. Så som jag lärt mig att en fin flicka ska. Jag förstod inte då. Jag förstod på bussen hem. Jag var bedragen för andra gången den hösten.

Hon med många namn. Hon som jag litade på. Hon som stöttade mig i september. Jag lutade mig mot henne i min förtvivlan. Inte visste jag då vad hon var kababel till. Hur naiv kunde jag vara?

Jag har försökt att förlåta. Idag förstod jag hur alla har vetat saker om mig som jag själv valde att inte berätta. Jag kan inte förlåta henne.

Hur ont det gjorde när hon bedrog mig. Varje dag gick jag naken till skolan. Jag bar mina känslor utanpå. Det var ingen hemlighet. Jag ristade in dom precis som förr och lät allt rinna av mig. Det var ingen hemlighet. Jag hoppades att mitt hat var obefogat men nu vet jag att det inte är det.

Naivitet - Min styrka och min svaghet