När du står framför henne. Din skinnbeklädda rygg. Hennes ögon i din nacke. Hon ser inte din mun men hon hör att du talar. Finns hon i ditt synfält eller är hon bara din gömda fantasi?
Hon kommer aldrig kunna förklara hur det känns när du inte vänder dig om.
Varje gång du går.
Hon är mest bekant med din nacke. Ryggen som en mur framför. Hon känner vartenda blodkärl. Varenda hårsäck. Hon vet varje millimeter av varje nackhår. Hon formar läpparna och blåser. I sucken som låtsas vara utandning känner hon sig tryggast.
Det är dina ögon som får världen att rämna.
Förvirra dig inte. Det här är inte på riktigt. Hennes känslor är av syntetisk art. Det är en upplevd kärlek sprungen ur förtryckt självdestruktivitet. Det är därför, varje gång du går, hon inte gråter utan endast känner tung tomhet.
Hon kommer aldrig kunna förklara hur det känns när du inte vänder dig om.
Varje gång du går.
Hon är mest bekant med din nacke. Ryggen som en mur framför. Hon känner vartenda blodkärl. Varenda hårsäck. Hon vet varje millimeter av varje nackhår. Hon formar läpparna och blåser. I sucken som låtsas vara utandning känner hon sig tryggast.
Det är dina ögon som får världen att rämna.
Förvirra dig inte. Det här är inte på riktigt. Hennes känslor är av syntetisk art. Det är en upplevd kärlek sprungen ur förtryckt självdestruktivitet. Det är därför, varje gång du går, hon inte gråter utan endast känner tung tomhet.
