00020 - Blommor på brinnande fartyg

Jag sticker potatisstickan i ditt hjärta. Den glider igenom utan motstånd. Du är klar. Min lillfingernagel färgas röd när jag drar ut den igen. Kvar blir ett millimetertunt hål. Jag matar dig med krossade glödlampor för att få dig att förstå. Din mun är så röd. Jag kysser den. Du torkar av min haka med en vit handduk.

Jag plockar fram hammaren ur verktygslådan och slår mig själv på låret. Du rycker till när det kalla stålet nuddar huden. Sedan sätter jag mig på stolen och tänder en cigarett. Röker du? Frågar du mig. Vad ser det ut som säger jag? Sen blundar jag och drar ner röken i lungorna. Låter den vara kvar där en stund innan jag blåser upp mot taket.

Jag ställer mig bakom dig. Vilar mina händer mot dina axlar. Sedan drar jag med naglarna nerför dina armar. Känner repet runt dina handleder. En kort sekund överväger jag att knyta upp men jag låter dig sitta kvar. Du rycker till när askan från min cigarett landar i din hand. Jag drar med handen genom ditt blonda hår. Jag tycker att du är vacker viskar jag i ditt öra.

00019 - Adore

Mina händer blir genomskinliga i duschen. Jag kan se blodådrornas komplicerade nätverk som om dom låg utanpå huden. Det är nästan att jag funderar på att skrika efter dig igen. Men jag kommer på att jag är ensam. Jag låter händerna massera in schampot istället, försöker glömma blodet som rinner inuti.

Jag skrubbar min kropp. Hårt. Huden blir flammigt röd.

Mina naglar är korta nu. Funderar på att klippa av håret också. Det kliar.

När mina händer har torkat syns inte blodådrorna lika tydligt. Jag undrar varför det blir så. Varför allt blir så tydligt i vatten. Kanske är det ljuset, eller den gula väggfärgen. Jag vet inte. Jag har aldrig vetat.

00018 - K

Hur du väntar på regnet igen. Fönstret immar. Du håller andan för att se mer. Lungorna läcker luft. Andetagen bildar en tunn hinna. Du ser på snön och önskar dig tö. Tygskorna står i hallen och trampar. Du tänker att världen ser större ut nu. Vidare.


Och lösenordet börjar på K.

00017 - Snälla förklara

Snälla förklara, att solen trots moln, alltid går upp. Jag vill höra en saga. Jag vill tro på ditt ord.

Snön faller utanför fönstret. Jag faller likadant. Flinga för flinga på beige linoleum. Jag läser orden igen. Tangentbordssmattret som kulsprutor igen. Och jag kan se dig och dina bilder. Jag var inte hos dig då. Inte ens i tanken.

Tangentbordssmatter som kulsprutor mot tinningen. Mot hjärtat också. Blodet hamnar lite varstans. Mest på väggarna. Snälla förklara. Snälla? Är du snäll?

Om du visste hur många tårar som faller när du är borta. Hade du älskat mig mer då?

00016 - Losing my religion

Jag blev påmind idag om soffan. Den där soffan och teet. Hon ställde frågan. Hon den andra satt bara och lyssnade. Hade hon blont hår då? Hon som ställde frågan. Jag svarade snällt. Så som jag lärt mig att en fin flicka ska. Jag förstod inte då. Jag förstod på bussen hem. Jag var bedragen för andra gången den hösten.

Hon med många namn. Hon som jag litade på. Hon som stöttade mig i september. Jag lutade mig mot henne i min förtvivlan. Inte visste jag då vad hon var kababel till. Hur naiv kunde jag vara?

Jag har försökt att förlåta. Idag förstod jag hur alla har vetat saker om mig som jag själv valde att inte berätta. Jag kan inte förlåta henne.

Hur ont det gjorde när hon bedrog mig. Varje dag gick jag naken till skolan. Jag bar mina känslor utanpå. Det var ingen hemlighet. Jag ristade in dom precis som förr och lät allt rinna av mig. Det var ingen hemlighet. Jag hoppades att mitt hat var obefogat men nu vet jag att det inte är det.

Naivitet - Min styrka och min svaghet

00015 - I have to drive

Gaspedalen.

Magen kurrar. Buktar inåt. Jag kör förbi långtradare och nerlagda statoilmackar. Vägen är isig. På radion pratar dom om varsel i Sandviken. Sandvik. Jag kör för fort. Det snöar tjocka flingor.

Mamma står i köket och bakar lussekatter. Glittret ringlar längsmed fönsterkarmen. Pepparkakorna svalnar på plåten. Mamma har sitt randiga förkläde på sig. Jag står utanför fönstret. På kökssoffan sitter en flicka med en lång fläta på ryggen. Mjölk i glaset.

Är detta jag?

Gaspedalen.

Vi lär oss att fly. Jag kör för fort. Tjocka snöflingor.

Mamma ligger på golvet. Glitterflisor. Diskbänkens fläckar rinner utmed luckorna. En trasig vhs-film under kylskåpet. I sängen sitter flickan med den långa flätan. Hon ställer klockan på sju. Prov i svenska imorgon.

Gaspedalen.

00014 - Astronaut

Jag står framför den vita dörren. Den är kall. Jag vet vad som finns på andra sidan. Jag stängde den för över ett år sedan. Ibland öppnar jag.

Nyckeln går inte längre in i nyckelhålet. Det har krympt. Det kan vara så att nyckeln har fastnat på golvet. Jag har inte provat att lyfta upp den på ett tag. Ibland låter det som att någon talar på andra sidan.

Jag googlar efter sprängmedel.

Om ett par dagar får jag ett paket på posten. Jag hoppas att det ska räcka.