Jag vill bara gråta. Jag vill inte mer. Jag orkar inte. Varför kan ingen bara lyssna på mig. Jag vet att jag nu är på botten igen och när jag väl är färdig med detta inlägg kommer jag att ta ner min gröna ryggsäck från hyllan ovanför mig, gå till toaletten och göra det jag brukar. Fyra veckor sedan sist. Jag trodde vergligen att jag höll på att bli fri från mitt beroende, men där trodde jag fel. Jag sitter och skakar. Panik snart. Ångest. Tyvärr så klyschigt men än dock så sant. Jag kan inte se. Inte längre alls. CAN'T YOU JUST FIX IT FOR ME?
FUCK.
Snälla hjälp. Åh vad jag bara måste skära sönder mig. Åg vad löjlig jag känner mig men ge mig en annan utväg. När ska du förstå? Så mycket på axlarna. Snälla, ge mig.
Jag sväljer rakblad till frukost.
Imorgon ska jag gå till skolan naken med Ingenting Någonsin inristad på hela min kropp. För att visa vad jag vill. För att visa vem jag är. För att du ska förstå. Jag vill skrika ut mina känslor.
Vill att du ska se mig viktig.
Gråter.
Hjälp?
FUCK.
Snälla hjälp. Åh vad jag bara måste skära sönder mig. Åg vad löjlig jag känner mig men ge mig en annan utväg. När ska du förstå? Så mycket på axlarna. Snälla, ge mig.
Jag sväljer rakblad till frukost.
Imorgon ska jag gå till skolan naken med Ingenting Någonsin inristad på hela min kropp. För att visa vad jag vill. För att visa vem jag är. För att du ska förstå. Jag vill skrika ut mina känslor.
Vill att du ska se mig viktig.
Gråter.
Hjälp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar