Winnerbäck har kommit tillbaka i mitt hjärta igen. Vi är lika ibland du och jag Karin. Det finns så mycket jag vill säga. Så mycket jag vill skriva. Så mycket jag vill förklara. Men det är ingen idé. Fick en insändare publicerad i Gävle Dagblad idag men jag undrar om det kommer att göra någon skillnad. Varför bryr sig inte människor? Kan det inte finnas någon hjälpsam människa som känner att stackars arma flicka som inte får någon hjälp med sin ekonomi, henne ska jag hjälpa. Jag har ju ändå så mycket pengar så jag kan hjälpa henne med några ynka hundralappar. Vart är ni människor? Vart tog mänskligheten vägen? Har det någon gång funnits en mänsklighet?
By the way, insändaren finns här: http://www.gd.se/Article.jsp?article=98064
Vänta. Jag har mer att säga. Gå inte än. Snälla. Jag har ett hjärta som brinner. Det brinner för orättvisor och folk som blundar. Jag tog en tur till Sätras bibliotek häromdagen. Biblioteket ligger i Sätras högstadieskola. Tog en tur i Sätra efteråt innan jag gick hem. Hjärtat brann, hjärtat brinner fortfarande. Orättvisor. Jag har tankarna på¨att bli högstadielärare. Kan jag verkligen förändra världen genom att bli lärare? Hur förändrar man en orättvis värld?
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet fröken svår.
Karin. Förlåt. Jag står alltid för vad jag säger men jag ber ändå om ursäkt. Jag har säkert sårat dig men jag har nu kommit fram till att det inte är någon idé att lyssna på någon. Varken du, Maja eller Christian. Jag har nu förstått att jag inte längre ska värdera era handlingar i rätt och fel. Jag gjorde det då och står för det men idag vet jag bättre. Jag vill inte lägga mig i men ändå vara din vän. Det kommer att bli svårt. Hur är man någons vän utan att lägga sig i och ibland är det väl vännens uppgift att vara grymt sann? Men jag går vidare nu och vill väldigt gärna ses så snart som möjligt. Jag kan ju åka gratis på mitt busskort ändå upp till Sundsvall. Vill du jag ska komma nån helg så säg bara till. Jag älskar dig Karin. Känner mig lite som en förälder som säger eller gör, vad man själv uppfattar för elaka saker, på grund av oro och kärlek. Jag försöker alltid att göra det bästa. Du är härlig.
Världen är trasig och jag vill göra den hel. Boken formar sig i mitt huvud och fingrarna vill blöda men dom har inte riktigt spruckit än av tangentbordsknapprande. Vill visa världen vad jag tänker. Jag vill ju bli krönikör for fucks sake. Vart är jag på väg? Varför vill jag bli lärare? Jag vill ju skriva, jag vill bli känd. Jag vill sitta i nyhetsmorgon på SVT och tycka extrema saker och förändra världen. VILL NU!
Ge mig en framtid serverad på silverfat. Jag har allt för länge kämpat mig fram i livet. Det är så mycket jag vill säga. Jag vill gå fram till Reinfeldt och sparka honom i skrevet och visa honom mina svårigheter. Jag kan så mycket. Jag vill lära alla byråkrater att känna. Jag är så arg så jag gråter. Känner mig så liten i den grymma världen. Men en dag ska jag stå på barrikaden och skrika ut rättvisor.
Winnerbäck sjunger Jag är ingen soldat. Nej jag är ingen soldat men mitt hjärta måste ändå kämpa!
Over and out
By the way, insändaren finns här: http://www.gd.se/Article.jsp?article=98064
Vänta. Jag har mer att säga. Gå inte än. Snälla. Jag har ett hjärta som brinner. Det brinner för orättvisor och folk som blundar. Jag tog en tur till Sätras bibliotek häromdagen. Biblioteket ligger i Sätras högstadieskola. Tog en tur i Sätra efteråt innan jag gick hem. Hjärtat brann, hjärtat brinner fortfarande. Orättvisor. Jag har tankarna på¨att bli högstadielärare. Kan jag verkligen förändra världen genom att bli lärare? Hur förändrar man en orättvis värld?
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet fröken svår.
Karin. Förlåt. Jag står alltid för vad jag säger men jag ber ändå om ursäkt. Jag har säkert sårat dig men jag har nu kommit fram till att det inte är någon idé att lyssna på någon. Varken du, Maja eller Christian. Jag har nu förstått att jag inte längre ska värdera era handlingar i rätt och fel. Jag gjorde det då och står för det men idag vet jag bättre. Jag vill inte lägga mig i men ändå vara din vän. Det kommer att bli svårt. Hur är man någons vän utan att lägga sig i och ibland är det väl vännens uppgift att vara grymt sann? Men jag går vidare nu och vill väldigt gärna ses så snart som möjligt. Jag kan ju åka gratis på mitt busskort ändå upp till Sundsvall. Vill du jag ska komma nån helg så säg bara till. Jag älskar dig Karin. Känner mig lite som en förälder som säger eller gör, vad man själv uppfattar för elaka saker, på grund av oro och kärlek. Jag försöker alltid att göra det bästa. Du är härlig.
Världen är trasig och jag vill göra den hel. Boken formar sig i mitt huvud och fingrarna vill blöda men dom har inte riktigt spruckit än av tangentbordsknapprande. Vill visa världen vad jag tänker. Jag vill ju bli krönikör for fucks sake. Vart är jag på väg? Varför vill jag bli lärare? Jag vill ju skriva, jag vill bli känd. Jag vill sitta i nyhetsmorgon på SVT och tycka extrema saker och förändra världen. VILL NU!
Ge mig en framtid serverad på silverfat. Jag har allt för länge kämpat mig fram i livet. Det är så mycket jag vill säga. Jag vill gå fram till Reinfeldt och sparka honom i skrevet och visa honom mina svårigheter. Jag kan så mycket. Jag vill lära alla byråkrater att känna. Jag är så arg så jag gråter. Känner mig så liten i den grymma världen. Men en dag ska jag stå på barrikaden och skrika ut rättvisor.
Winnerbäck sjunger Jag är ingen soldat. Nej jag är ingen soldat men mitt hjärta måste ändå kämpa!
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar