Princess of Pop in search of meaning.

Suck. Jag blir så trött på detta jordeliv. Jag springer runt och försöker att blidka allas viljor och springer samtidigt runt för att försöka stilla min hunger efter mening. Jag måste fixa alla papper till soc och jag måste fixa uppsatser så att jag kan ta studielån när jag inte ens vet vad jag vill studera. Jag försöker få varenda öre att gå ihop men jag lyckas aldrig. Vad är det jag gör fel? Jag kan inte minska mina utgifter och jag kan inte höja mina inkomster. Det är ju bara att inse:

1. Jag är tjej.
2. Jag är tjugo år.
3. Jag har gått samhäll/samhäll.
4. Jag har noll arbetslivserfarenhet.
5. Jag är manodeppressiv med inslag av panikångest.

Det är nog verkligen VÄLDIGT många arbetsgivare som vill ha mig. Jag glömde att jag inte har något körkort heller. I'm screwed! Totally fucked up. Okej, jag ursäktar mig för mina fjortisordval. Okej, jag tar tillbaka det där om fjortisordval också. Dom skulle aldrig kunna uttrycka sig så uttrycksfullt med så många bokstäver.

Jag är bara så trött på att bli omkringhunsad av soc och skämmas för allt jag gör. Nej jag har inte sökt några jobb den här veckan heller för det finns INGET att söka. Se listan ovan så förstår ni. Jag har sökt många jobb sedan jag gick ut gymnasiet. Jag har över femtio sparade ansökningar på min inloggning på ams.se. Vad gör jag för fel? Varför får jag aldrig något jobb? Det finns ett svar på den frågan och det svaret vet jag så väl. Om jag söker jobb som städerska, ett jobb jag säkerligen skulle kunna klara av, så finns det alltid någon med erfarenhet som får jobbet. Inte så konstigt. Men jag är så trött på all skit!

Jag önskar bara att jag skulle kunna lyckas med det jag verkligen vill göra i livet. Jag vill bli journalist/författare. Men varför jagar jag då andra drömmar? Varför söker jag då till lärarprogrammet? Det finns säkert ett svar på den frågan också men jag har i nuläget inget exakt svar. Jag är bara så trött. Jag vill leva i min egna lilla värld inkurad i ett täcke och få betalt för att skriva. Vad som helst. Jag vill bara sitta framför datorn med fingertopparna på tangentbordet och vara kreativ.

Just nu ser allt så väldigt mörkt ut. Jag skiter nog i att komplettera retoriken. Som jag sa i tidigare inlägg så är min största önskan just nu att böra slita sönder böckerna och skrika, absolutely no decorum! Jag kommer nog att göra det imorgon. Anledningen till detta är svaret jag fick från csn att jag kan få studiemedel för tjugo poäng till, om jag klarar 25 poäng sammanlagt för den terminen jag får studiemedel för då. Och jag har hittat en kurs jag skulle kunna läsa samtidigt som MKV A i falun, nämligen Foto. Den är på fem poäng och på 25% så den är utdragen på hela terminen. Men skulle jag klara det? Att klara 25 poäng på en termin? Är jag kapabel till det?

Okej. Jag kör en kompromiss. Enbart för att slippa den jävla retoriken som sitter fast i pannan på mig. Jag chansar helt enkelt. Antingen klarar jag 25 poäng på en termin och fortsätter i lugn och ro på mediekommunikationsprogrammet i Falun tills jag tar examen och fortsätter någon annanstans. Eller också klarar jag inte att ta 25 poäng och bryter ihop helt (genom att skära sönder armarna slår mig med hammaren höjer volymen på dresden dolls och skriker mig till sömns varje natt) eftersom jag då inte har någon framtid alls framför mig, då jag aldrig mer kommer att få studiemedel. Därav kommer jag att lägga in mig på närmaste psykanstalt och stanna där tills jag är helt frisk, vilket i och för sig aldrig kommer att hända vilket betyder att jag kommer att få spendera resten av livet på psykanstalt. Så, antingen klara 25 poäng på en och samma termin eller psykanstalt. Sounds fair to me!

Och för att bespara er alla låtcitat beordrar jag er att genast ladda ner Mandy goes to med school med Dresden dolls för att få en glimt av hur min nuvarande extasiska vardag låter: (Godnatt)

I've been feeling dull as a coat hanger
pretty as a picture of a patient on a fresh iv
giddy as a gangbanger
with a set of sutures where his magic johnson ought to be