Jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte. Hörlurarna sitter tätt åt och känslan kryper fram igen. Myrkryp. Hatkryp. Myrkryp. Hatkryp. Myrkryp. Hatkryp. Känslan av att vilja slita loss själen ur hjärtat. Känslan av att inte vilja alls mera. Känslan av att inget någonsin kommer att bli bra igen. Tårarna stockar sig innanför ögonlocken. Hjärnan hackar sönder sig själv. Blir bitar. Fågelmat på marken. Jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte. Snälla sig stopp och snälla låt mina tårar flöda. Var det därför allt började? Det onda. Att tårarna inte ville rinna. Då fick min hjärnsubtsans rinna istället. Ensam. Kallt. Hat. Snälla rädda mig?
Smärtan i min underarm återkommer då och då. En påminnelse om det onda. Den Svarta Sjukan. Den råder fortfarande men får inte visas.
Jag behöver intellektuell ensamhet. Jag behöver tänka ibland. Och får jag inte mitt behov biter jag tillbaka. Människor betyder inget alls. Hjärnan måste limmas ihop igen men allt blir bara klibbigt och smutsigt. Limmet förstör. Snälla. Jag vill bara bli älskad. Men ingenting är viktigare än tystnaden.
Vrider mig i plågor om natten. Mina ögon visar bilder jag inte vill se. Hjärnan limmas ihop till frukost. Jag hatar er. Kvinnor. Det är därför jag inte är någon. Jag kommer aldrig mer vara Kvinna. Hon dog tillsammans med Den Svarta Sjukan. Jag hatar henne.
Jag gillar inte korta stycken. Den här texten är onöjd. Men det är bara sekunder av en händelse i mitt liv. Tolkningen är oändlig.
Smärtan i min underarm återkommer då och då. En påminnelse om det onda. Den Svarta Sjukan. Den råder fortfarande men får inte visas.
Jag behöver intellektuell ensamhet. Jag behöver tänka ibland. Och får jag inte mitt behov biter jag tillbaka. Människor betyder inget alls. Hjärnan måste limmas ihop igen men allt blir bara klibbigt och smutsigt. Limmet förstör. Snälla. Jag vill bara bli älskad. Men ingenting är viktigare än tystnaden.
Vrider mig i plågor om natten. Mina ögon visar bilder jag inte vill se. Hjärnan limmas ihop till frukost. Jag hatar er. Kvinnor. Det är därför jag inte är någon. Jag kommer aldrig mer vara Kvinna. Hon dog tillsammans med Den Svarta Sjukan. Jag hatar henne.
Jag gillar inte korta stycken. Den här texten är onöjd. Men det är bara sekunder av en händelse i mitt liv. Tolkningen är oändlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar