Jag har just läst ut Sång från hjärtats bakgård av Anna Jörgensdotter och det är tillfredsställande att läsa en bok som påverkar ens eget tänkande så pass mycket som Anna alltid lyckats göra hos mig. Detta tar jag med mig:
Borde ge mig själv en eloge
Borde vara en given prisvinnare i alla situationer
Mina tankar borde inte behöva stål och flyktvägar
Mina känslor borde inte böna efter recept och recensioner
Jag borde ha något att säga till om
Gå och damma av mina pokaler
Det var inte fel av mig att trassla till det
Den där gryningen var inte mitt fel
Den där långa vägen hem
Det var inte fult av mig att gå sönder
och inte våga ringa
och berätta
Jag vill inte avkräva armhävningar
när jag behöver kramas
Vill inte bestämma mig för att aldrig trilla
och bli av med mitt ID-kort
Inte boka in mina bästa dagar
i en kö till ett hjärta
redan upptaget
eller skräckslaget
Inte kränga min längtan
som en dålig idé
om något bättre
Jag ville aldrig sakna mig så här mycket
Nu vet jag verkligen hur det känns
Nu har jag ingen lust längre att peka i fel riktning
förvirra
mena att det krävs tusen vackra teckningar
innan någon kan vända sig om
och ta emot
Jag tackar ja till mitt pris nu
Jag tackar ja till medaljen att hänga på bröstet
och motiveringen ska kopieras upp
spridas i mitt synfält:
För ett fantastiskt leverne
i en snårig tillvaro
För värme och mod
bland fegt och kallt
För ett ärligt uttalande
och en omisskännlig insikt
om ditt eget värde
För kampen mot sorgen
skulle inte vara skammen
över livet
och glädjen
över dig
skulle alltid vinna
(c) Anna Jörgensdotter ur Sång från hjärtats bakgård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar