Who am I to need you now
To ask you why to tell you no
To deserve your love and sympathy
You were never meant to belong to me
Smärtan. Den outhärdliga. Du visar henne bilderna hon inte vill se. Svetten rinner under lager av tyg. Ögonen svider. Hon håller inne sina vätskor, stänger sina öppningar. Du bläddrar bland skavande filer. Visar upp. Hon håller kvar.
Såg du hennes ögon när hon gick. Den gröna färgen smetade av sig i luften. Vinterkylan letar sig inåt. Du viskar till henne att snart är det vår. Tiden står inte still. Men kylan säger hon. Kylan stannar kvar. Det ekade i trapphuset.
Den hudlösa fyrkanten mellan hakan och naveln. Bränner. Du.
Hon gick och du såg aldrig hur smärtan förlamade hennes ben. Hur hon föll. Precis runt husknuten. Där du aldrig ser henne.
Den hudlösa fyrkanten mellan hakan och naveln. Bränner. Du.
Hon gick och du såg aldrig hur smärtan förlamade hennes ben. Hur hon föll. Precis runt husknuten. Där du aldrig ser henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar