Saknaden är som störst mellan nyckelbenet och höften. Ensam på rummet lugnar luften ner sig. Tröttheten lägger sig ner på golvet och kroppen stillar sina vilsna ådror. Hon går nervöst fram och tillbaka mellan våningssängen och fönstret. Ögonlocken fladdrar till varje gång hon tänker på ditt namn. Hon vill känna dina naglar dra sådär hårt så att ränderna vitnar innan dom blir till röda upphöjda spår längsmed kroppen. Hon vill ligga med ryggen mot dig och känna dina blickar inspektera kurvan hennes midja och höft skapar.
Tiden går baklänges. Varje andetag är tungt. Luftrören blockeras av en obeskrivlig längtan. Samma längtan som sticker i hennes fingrar. Det är som att lederna inte längre klarar av att fortsätta vara led och tungan fuktar inte längre hennes mun. Hennes kropp är en maskin där funktion för funktion stängs av och slutar att fungera. Hon försöker laga, försöker gå vidare men musklerna har redan förtvinat. Det enda som kan rädda henne är du.
Tiden går baklänges. Varje andetag är tungt. Luftrören blockeras av en obeskrivlig längtan. Samma längtan som sticker i hennes fingrar. Det är som att lederna inte längre klarar av att fortsätta vara led och tungan fuktar inte längre hennes mun. Hennes kropp är en maskin där funktion för funktion stängs av och slutar att fungera. Hon försöker laga, försöker gå vidare men musklerna har redan förtvinat. Det enda som kan rädda henne är du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar