Solen skiner på lycklig PopPrinsessa i vatten och sand.

Idag är det varma 25 grader i skuggan och vi ska ta en tur till engeltofta och kolla in den badplatsen och se om det är något att ha. Kanske att man badar lite också, beror på hur varmt/kallt det är i vattnet. Fast jag badar ju om det över femton grader i alla fall.

Vi fick våra biljetter från sj idag också. Nu är det officiellt att vi ska vara i Lidköping mellan den fjärde och tjugoförsta juli. Det ska bli så härligt att få komma hem och bada i vänern vid villabadet och fika på skogshyddan. Mm jag älskar sommaren. Idag har jag på mig badkläder, linne och kjol och har försökt att fixa håret så att jag inte ser allt för tokig ut. Har kommit på att jag ska spara ut luggen igen. Jag var så dum som klippte av den.

Nå well. Nu ska jag kolla om mina solbrillor passar till dagens outfit. Bye!

PopPrinsessa försöker välja sin framtid med vånda och ångestinslag.

Så. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att jag ka läsa mediekommunikationsprogrammet i Falun. Frågan är bara vilken inriktning. Jag har sökt både till allmän inriktning och till reklam men jag står och trampar i ångestpölen och vet inte åt vilket håll jag ska vända mig. Jag är garanterad en plats på den allmänna inriktningen då det är platsgaranti för närvarande men till reklam vet jag inte förrän första antagningsbeskedet kommer. För att försöka göra det lite lättare för mig kommer jag att rada upp positiva och negativa egenskaper med respektive inriktning. Ni som har synpunkter eller tips får väldigt gärna kommentera detta inlägg och ge mig råd, snälla? Nej, jag tror att jag BEORDRAR alla som läser detta inlägg att säga vad ni tycker. Mina läsare är alldeles för dåliga på att kommentera, eller betyder det att jag inte har några läsare? Nå well... För att gå vidare i ångestpölen gör jag en lista. Listor är alltid bra.

Allmän inriktning:
Positiva egenskaper

• Man läser 90 hp MKV och 90 hp individuella val. Det är bra att ha så mycket att välja på eftersom det finns mycket jag skulle kunna tänka mig att slänga in i programmet, exempelvis: Filmvetenskapskurser (dom har massa bra i Gävle) Genusvetenskap (Finns inte någonstans; MORR) Foto (Vet inte om någon högskola har foto häromkring) Journalistik (Finns säkert i och för dig inte häromkring heller)
  
• Jag kan läsa alla individuella 90hp i Gävle om jag vill och då slipper jag att pendla under tre terminer. Förutsätter ju förstås att Gävle har bra kurser att erbjuda för min del.

Negativa egenskaper

• Jag kanske inte hittar de kurser jag skulle vilja läsa och kan på så vis inte utforma programmet som jag vill.
• Eleverna som går mediekommunikation får även möjligheten att medverka i olika projekt som kan göra att man får goda kontakter med uppdragsgivare och närngsliv, det kanske man inte hinner med så mycket om man läser 90hp i Gävle och inte har så mycket kontakt med skolan rent fysiskt.
• Jag kanske inte får en lika mycket yrkesinriktad utbildning som inriktningen reklam ger, beroende på vilka kurser jag väljer och jag har ju en förmåga att hitta väldigt akademiska och vetenskapliga humanistiska kurser hela tiden. Men skulle jag kunna slänga in foto, journalistik eller mer praktisk filmvetenskap kanske det kunde gå bättre?

Sammanfattning

• Allt beror på vilka individuella kurser jag väljer, men häromkring är utbudet ganska smalt, eller? Klart att man kan hitta kurser på distans men har jag sådan bra självdisciplin, erhm, nej... Sen kan det ju vara bekvämt att slippa pendla tre terminer men man kanske inte får lika bra vänskapskontakter då och möjlighet till att medverka i projekt. Dessutom håller man ju inte koll på vad som händer i skolan. Sen behöver jag ju inte välja kurser enbart i Gävle.
  

Reklaminriktning:
Positiva egenskaper

• Man läser också 90hp MKV (jag gillar medie och kommunikationsvetenskap, mycket)
  
• En tydlig yrkesutbildning som leder någonvart. Jag har hört många olika bra exempel och man kan hitta många olika slags yrken trots att inriktningen heter just reklam.
• Man får 15hp praktik på en kurs man läser den näst sista terminen. En kurs som man inte kan välja till på den allmänna inriktningen.
• Det är lätt att knyta kontakter med näringsliv och den verkliga yrkesvärlden.
• Man går tillsammans med ett antal personer i tre år och det kan vara bra om man letar vänskap.
• 30hp är valbara, då kan jag välja kurser i Gävle om jag vill

Negativa egenskaper

• Ordet reklam känns inte riktigt jag och inte de två kurser på vardera 30hp som ingår i inriktningen reklam heller. Dessa är: Reklamproduktion 30hp och Tillämpade mediestrategier 30 hp varav 15 hp är praktik. Känner mer för den sistnämda än reklamproduktion. Jag kan ju i och för sig läsa fler kurser efter programmet för att nischa mig mer, framförallt inom journalistik eller film men också genusvetenskap.
• Det känns stort och läskigt. Kan jag verkligen klara det här? Är jag så duktig? Kan jag prestera?

Sammafattning

• Den största anledning till att det känns så osäkert är att jag och ordet reklam inte riktigt passar ihop, men man kan ju välja många andra inriktningar efteråt och välja att medverka i projekt som stämmer överens med sig själv. När jag överlade med min älskade Tobias yttrades dessa ord från min mun: "Jag vill ju inte jobba med reklam, fast marknadsföring är ju kul." Är marknadsföring och reklam samma sak? Det känns inte så.

Nu när jag har listat upp det känns det lite lättare. Jag kanske kommer på fler saker, då lägger jag säkert till det i efterhand. Jag gillar verkligen inte kursen reklamproduktion, men man kanske kan genomlida en termin för att uttnyttja den där praktiken? Jag vill praktisera på LOCAL HERO! CAN är bäst! En dag ska jag jobba där som projektledare.

Men vad tycker Du min kära läsare? Några synpunkter? Kommentera då FFS!

För att göra det ännu enklar för er så länkar jag till beskrivningarna av programmen så kan ni se vad det handlar om i det stora hela:
Allmän: http://www.du.se/templates/Programme____5370.aspx
Reklam: http://www.du.se/templates/Programme____4051.aspx

Varför måste livet vara så svårt? Blev förresten reservplacerad på skrivarlinjen. Jag trodde verkligen att jag skulle komma in. Det kändes till och med på kuvertet jag fick i brevlådan att det var ett nej. Eftersom jag visste det innan jag öppnade brevet var jag beredd på det och sköt det sedan åt sidan så att jag inte skulle bli allt för ledsen. Jag trodde verkligen att jag skulle komma in. Som vanligt är det säkert med förklaringar som "det är för hemskt" och så vidare. Var med i en talangjakt i åttan eller något tror jag, där jag läste upp mina dikter. Jag fick ett poäng. Är jag verkligen så dålig? Jag är ju så nöjd efter varje gång jag har skrivit något. Jag tror att världen inte riktigt förstår sig på mina texter. Världen kan inte hantera underbar vacker galenskap.

Men skit sak samma. Orka bry sig om människor som inte förstår sig på mina ord. Får väldigt bra kritik på poeter.se. Där kan dom i alla fall förstå sig på mig. Eller var det mitt personliga brev som gjorde att jag inte kom in? Jag tror att livet har knullat mig i röven allt för många gånger. Det är nog därför.

Jag har hittat ett nytt härligt band att lyssna på. The long blondes heter dom och jag hittade dom tack vare musikbyrån, dyrka public service! Om alliansen tar bort tv-agiften kommer jag att bli mörkrädd för resten av mitt liv. Jag hatar dom, verkligen!

Och nu när Du orkat läsa igenom allt eller om Du inte orkat att göra det så kan Du väl ge mig lite råd. Snälla? Fast nu ska jag nog ta och gömma mig under täcket för resten av natten och borra in huvudet i min älskades nacke och somna lycklig.
Godnatt




(Det här inlägget klarade sig helt från låtcitat. Ha! Helt otroligt ju!)

Gråstenar Grässtrån och en Popberoende Prinsessa.

För cirka tre månader sedan sa jag att den första juni kommer allt att kännas bra igen och jag sa att då kommer vi att vara på fötter igen. Snart är det den första juni men allt har inte riktigt ljusnat än. Visst är jag överlycklig över att våren har blommat ut och att det äntligen är grönt ute igen så att min hjärna kan få näring av solen och grönskan. Den kalla gråa vintern tär alldeles för mycket på mig varje gång. Men det ligger något i bakgrunden som gnager. Vi har inte kunnat flytta ännu och jag börjar bli smått trött på att använda bananlådor som bord och en tunn madrass på golvet att sova på. Kommer jag att bli lyckligare efter den första juni när vi äntligen kan släppa lägenheten i Hofors? Jag hoppas det.

Och jag hoppas att jag så småningom inser att det är mediekommunikation som är bäst för mig. Jag ska dit på studiebesök, jag längtar att få åka dit så jag får veta hur det kommer att kännas att studera där och få se hur det fungerar att ta sig dit med tåget varje gång jag måste dit. Just nu vet jag precis vad jag vill. Jag vill ha en plats på arbetarbladet som gästrikelärling så att jag har något att göra innan jag börjar plugga igen. Och vem vet, jag kanske till och med kan få någon form av anställning på någon tidning efteråt samtidigt som jag pluggar så att jag kan ha två års arbetslivserfarenhet sen så att jag kan läsa journalistik i Uppsala.

Det finns så mycket jag vill och jag önskar att något skulle kunna gå min väg någon gång.

Princess of Pop in search of meaning.

Suck. Jag blir så trött på detta jordeliv. Jag springer runt och försöker att blidka allas viljor och springer samtidigt runt för att försöka stilla min hunger efter mening. Jag måste fixa alla papper till soc och jag måste fixa uppsatser så att jag kan ta studielån när jag inte ens vet vad jag vill studera. Jag försöker få varenda öre att gå ihop men jag lyckas aldrig. Vad är det jag gör fel? Jag kan inte minska mina utgifter och jag kan inte höja mina inkomster. Det är ju bara att inse:

1. Jag är tjej.
2. Jag är tjugo år.
3. Jag har gått samhäll/samhäll.
4. Jag har noll arbetslivserfarenhet.
5. Jag är manodeppressiv med inslag av panikångest.

Det är nog verkligen VÄLDIGT många arbetsgivare som vill ha mig. Jag glömde att jag inte har något körkort heller. I'm screwed! Totally fucked up. Okej, jag ursäktar mig för mina fjortisordval. Okej, jag tar tillbaka det där om fjortisordval också. Dom skulle aldrig kunna uttrycka sig så uttrycksfullt med så många bokstäver.

Jag är bara så trött på att bli omkringhunsad av soc och skämmas för allt jag gör. Nej jag har inte sökt några jobb den här veckan heller för det finns INGET att söka. Se listan ovan så förstår ni. Jag har sökt många jobb sedan jag gick ut gymnasiet. Jag har över femtio sparade ansökningar på min inloggning på ams.se. Vad gör jag för fel? Varför får jag aldrig något jobb? Det finns ett svar på den frågan och det svaret vet jag så väl. Om jag söker jobb som städerska, ett jobb jag säkerligen skulle kunna klara av, så finns det alltid någon med erfarenhet som får jobbet. Inte så konstigt. Men jag är så trött på all skit!

Jag önskar bara att jag skulle kunna lyckas med det jag verkligen vill göra i livet. Jag vill bli journalist/författare. Men varför jagar jag då andra drömmar? Varför söker jag då till lärarprogrammet? Det finns säkert ett svar på den frågan också men jag har i nuläget inget exakt svar. Jag är bara så trött. Jag vill leva i min egna lilla värld inkurad i ett täcke och få betalt för att skriva. Vad som helst. Jag vill bara sitta framför datorn med fingertopparna på tangentbordet och vara kreativ.

Just nu ser allt så väldigt mörkt ut. Jag skiter nog i att komplettera retoriken. Som jag sa i tidigare inlägg så är min största önskan just nu att böra slita sönder böckerna och skrika, absolutely no decorum! Jag kommer nog att göra det imorgon. Anledningen till detta är svaret jag fick från csn att jag kan få studiemedel för tjugo poäng till, om jag klarar 25 poäng sammanlagt för den terminen jag får studiemedel för då. Och jag har hittat en kurs jag skulle kunna läsa samtidigt som MKV A i falun, nämligen Foto. Den är på fem poäng och på 25% så den är utdragen på hela terminen. Men skulle jag klara det? Att klara 25 poäng på en termin? Är jag kapabel till det?

Okej. Jag kör en kompromiss. Enbart för att slippa den jävla retoriken som sitter fast i pannan på mig. Jag chansar helt enkelt. Antingen klarar jag 25 poäng på en termin och fortsätter i lugn och ro på mediekommunikationsprogrammet i Falun tills jag tar examen och fortsätter någon annanstans. Eller också klarar jag inte att ta 25 poäng och bryter ihop helt (genom att skära sönder armarna slår mig med hammaren höjer volymen på dresden dolls och skriker mig till sömns varje natt) eftersom jag då inte har någon framtid alls framför mig, då jag aldrig mer kommer att få studiemedel. Därav kommer jag att lägga in mig på närmaste psykanstalt och stanna där tills jag är helt frisk, vilket i och för sig aldrig kommer att hända vilket betyder att jag kommer att få spendera resten av livet på psykanstalt. Så, antingen klara 25 poäng på en och samma termin eller psykanstalt. Sounds fair to me!

Och för att bespara er alla låtcitat beordrar jag er att genast ladda ner Mandy goes to med school med Dresden dolls för att få en glimt av hur min nuvarande extasiska vardag låter: (Godnatt)

I've been feeling dull as a coat hanger
pretty as a picture of a patient on a fresh iv
giddy as a gangbanger
with a set of sutures where his magic johnson ought to be

Music makes Princess of Pop ecstatic/Absolutely No Decorum Baby!

Okej. Schlagerfestival ikväll och jag älskar the ark men det är väl kanske inget nytt. Och jag gillar deras senaste skiva. Den får mig av någon anledning att tänka på retorik och det hemska arbetet att komplettera min frånvaro jag har framför mig. YUAK! Men tanken på musik gör mig ändå extatisk och jag får känslan av att vilja riva sönder och slänga ut min retorik bok från balkongen högt upp i luften och sjunga absolutely no decorum JANNE! He! Men nej då. Jag ska fängslas fast vid mina böcker så att jag får lov att få studiemedel till hösten så att jag kan läsa på mediekommunikations- programmet eller lärarprogrammet eller politik och medier eller skrivarkursen i västerberg eller sömnad i Sandviken. Vad ska jag välja? Suck. Jag vill ha allt! Jag vill läsa genusvetenskap. Varför sökte jag inte det också? Little Dysfunk me.

Gimme a wink, let me know you're alive
Do what you will, we're only here for a while
Absolutely no decorum whatsoever, baby

Ja. Jag vill väldigt gärna följa Ola Salos vackra ord. Men livet är svårare än så. Why can't you fix it for me?

(Detta inlägg blev något the ark smittad)

PopPrinsessa filosoferar i Coca-Cola beroendet.

Hm. Jag lyssnar på Dresden Dolls och känner något som skär till i hjärnan. Min älskade sade en gång att Björk har räddat honom under många svåra stunder i hans liv och när jag lyssnar på Dresden Dolls förstår jag precis vad han menar. Amanda Palmers röst ger mig en känsla av trygghet samtidigt som den får mig att känna mig aggressiv och lugn. Hon gör mig lycklig och ledsen på samma gång. Utan hennes röst hade jag varit mycket bräckligare. Amanda Palmer har blivit min Björk. Jag försökte en gång att hitta det han sade i Björk men jag fann det aldrig. Ganska självklart ändå. Man kan aldrig ta någon annans känsla och operera in det i sig själv. Man måste alltid vara sig själv. Amanda Palmer är min räddare i nöden även om hon får mig att riva sönder mig occasionally. Men jag gillar det. Det jag inte gillar är att jag känner samma känsla igen som förr. Samma känsla som i grund och botten fick mig att bryta upp från en relation jag haft sedan länge. Känslan av att jag inte får. Att jag underminerar något jag älskar för att inte såra andra. Varför är det så? Och varför är jag så beroende?

"and as the skin rips of I cherish the revolting thought
that even if I quit
there's not a chance in hell I'd stop

and anyone can see the signs
mittens in the summertime
thank you for your pity, you are too kind"

(Bad habit - The Dresden Dolls)

PopPrinsessa snurrar och faller.

Jag snurrar och faller. Upp och ner. Hit och dit. Psykos-Paranoia igen. Snälla sluta. Du lurar mig hela tiden! Varför varför varför? Jag vill inte mer.

Snälla kan du inte bara sluta. Ge mig dina lösenord så att jag får se med mina egna ögon vad det är du håller på med.

Bleeding inside. Bleeding to death.
I hear glass breaking on the floor.
(I can hear your soothing voice inside me telling me everything is going to be alright but I don?t listen. I won?t listen anymore. Please just tell me the whole truth and nothing but the truth.)

Schizoparanoian biter i hjärnan igen.