Gråstenar Grässtrån och en Popberoende Prinsessa.

För cirka tre månader sedan sa jag att den första juni kommer allt att kännas bra igen och jag sa att då kommer vi att vara på fötter igen. Snart är det den första juni men allt har inte riktigt ljusnat än. Visst är jag överlycklig över att våren har blommat ut och att det äntligen är grönt ute igen så att min hjärna kan få näring av solen och grönskan. Den kalla gråa vintern tär alldeles för mycket på mig varje gång. Men det ligger något i bakgrunden som gnager. Vi har inte kunnat flytta ännu och jag börjar bli smått trött på att använda bananlådor som bord och en tunn madrass på golvet att sova på. Kommer jag att bli lyckligare efter den första juni när vi äntligen kan släppa lägenheten i Hofors? Jag hoppas det.

Och jag hoppas att jag så småningom inser att det är mediekommunikation som är bäst för mig. Jag ska dit på studiebesök, jag längtar att få åka dit så jag får veta hur det kommer att kännas att studera där och få se hur det fungerar att ta sig dit med tåget varje gång jag måste dit. Just nu vet jag precis vad jag vill. Jag vill ha en plats på arbetarbladet som gästrikelärling så att jag har något att göra innan jag börjar plugga igen. Och vem vet, jag kanske till och med kan få någon form av anställning på någon tidning efteråt samtidigt som jag pluggar så att jag kan ha två års arbetslivserfarenhet sen så att jag kan läsa journalistik i Uppsala.

Det finns så mycket jag vill och jag önskar att något skulle kunna gå min väg någon gång.

Princess of Pop in search of meaning.

Suck. Jag blir så trött på detta jordeliv. Jag springer runt och försöker att blidka allas viljor och springer samtidigt runt för att försöka stilla min hunger efter mening. Jag måste fixa alla papper till soc och jag måste fixa uppsatser så att jag kan ta studielån när jag inte ens vet vad jag vill studera. Jag försöker få varenda öre att gå ihop men jag lyckas aldrig. Vad är det jag gör fel? Jag kan inte minska mina utgifter och jag kan inte höja mina inkomster. Det är ju bara att inse:

1. Jag är tjej.
2. Jag är tjugo år.
3. Jag har gått samhäll/samhäll.
4. Jag har noll arbetslivserfarenhet.
5. Jag är manodeppressiv med inslag av panikångest.

Det är nog verkligen VÄLDIGT många arbetsgivare som vill ha mig. Jag glömde att jag inte har något körkort heller. I'm screwed! Totally fucked up. Okej, jag ursäktar mig för mina fjortisordval. Okej, jag tar tillbaka det där om fjortisordval också. Dom skulle aldrig kunna uttrycka sig så uttrycksfullt med så många bokstäver.

Jag är bara så trött på att bli omkringhunsad av soc och skämmas för allt jag gör. Nej jag har inte sökt några jobb den här veckan heller för det finns INGET att söka. Se listan ovan så förstår ni. Jag har sökt många jobb sedan jag gick ut gymnasiet. Jag har över femtio sparade ansökningar på min inloggning på ams.se. Vad gör jag för fel? Varför får jag aldrig något jobb? Det finns ett svar på den frågan och det svaret vet jag så väl. Om jag söker jobb som städerska, ett jobb jag säkerligen skulle kunna klara av, så finns det alltid någon med erfarenhet som får jobbet. Inte så konstigt. Men jag är så trött på all skit!

Jag önskar bara att jag skulle kunna lyckas med det jag verkligen vill göra i livet. Jag vill bli journalist/författare. Men varför jagar jag då andra drömmar? Varför söker jag då till lärarprogrammet? Det finns säkert ett svar på den frågan också men jag har i nuläget inget exakt svar. Jag är bara så trött. Jag vill leva i min egna lilla värld inkurad i ett täcke och få betalt för att skriva. Vad som helst. Jag vill bara sitta framför datorn med fingertopparna på tangentbordet och vara kreativ.

Just nu ser allt så väldigt mörkt ut. Jag skiter nog i att komplettera retoriken. Som jag sa i tidigare inlägg så är min största önskan just nu att böra slita sönder böckerna och skrika, absolutely no decorum! Jag kommer nog att göra det imorgon. Anledningen till detta är svaret jag fick från csn att jag kan få studiemedel för tjugo poäng till, om jag klarar 25 poäng sammanlagt för den terminen jag får studiemedel för då. Och jag har hittat en kurs jag skulle kunna läsa samtidigt som MKV A i falun, nämligen Foto. Den är på fem poäng och på 25% så den är utdragen på hela terminen. Men skulle jag klara det? Att klara 25 poäng på en termin? Är jag kapabel till det?

Okej. Jag kör en kompromiss. Enbart för att slippa den jävla retoriken som sitter fast i pannan på mig. Jag chansar helt enkelt. Antingen klarar jag 25 poäng på en termin och fortsätter i lugn och ro på mediekommunikationsprogrammet i Falun tills jag tar examen och fortsätter någon annanstans. Eller också klarar jag inte att ta 25 poäng och bryter ihop helt (genom att skära sönder armarna slår mig med hammaren höjer volymen på dresden dolls och skriker mig till sömns varje natt) eftersom jag då inte har någon framtid alls framför mig, då jag aldrig mer kommer att få studiemedel. Därav kommer jag att lägga in mig på närmaste psykanstalt och stanna där tills jag är helt frisk, vilket i och för sig aldrig kommer att hända vilket betyder att jag kommer att få spendera resten av livet på psykanstalt. Så, antingen klara 25 poäng på en och samma termin eller psykanstalt. Sounds fair to me!

Och för att bespara er alla låtcitat beordrar jag er att genast ladda ner Mandy goes to med school med Dresden dolls för att få en glimt av hur min nuvarande extasiska vardag låter: (Godnatt)

I've been feeling dull as a coat hanger
pretty as a picture of a patient on a fresh iv
giddy as a gangbanger
with a set of sutures where his magic johnson ought to be

Music makes Princess of Pop ecstatic/Absolutely No Decorum Baby!

Okej. Schlagerfestival ikväll och jag älskar the ark men det är väl kanske inget nytt. Och jag gillar deras senaste skiva. Den får mig av någon anledning att tänka på retorik och det hemska arbetet att komplettera min frånvaro jag har framför mig. YUAK! Men tanken på musik gör mig ändå extatisk och jag får känslan av att vilja riva sönder och slänga ut min retorik bok från balkongen högt upp i luften och sjunga absolutely no decorum JANNE! He! Men nej då. Jag ska fängslas fast vid mina böcker så att jag får lov att få studiemedel till hösten så att jag kan läsa på mediekommunikations- programmet eller lärarprogrammet eller politik och medier eller skrivarkursen i västerberg eller sömnad i Sandviken. Vad ska jag välja? Suck. Jag vill ha allt! Jag vill läsa genusvetenskap. Varför sökte jag inte det också? Little Dysfunk me.

Gimme a wink, let me know you're alive
Do what you will, we're only here for a while
Absolutely no decorum whatsoever, baby

Ja. Jag vill väldigt gärna följa Ola Salos vackra ord. Men livet är svårare än så. Why can't you fix it for me?

(Detta inlägg blev något the ark smittad)

PopPrinsessa filosoferar i Coca-Cola beroendet.

Hm. Jag lyssnar på Dresden Dolls och känner något som skär till i hjärnan. Min älskade sade en gång att Björk har räddat honom under många svåra stunder i hans liv och när jag lyssnar på Dresden Dolls förstår jag precis vad han menar. Amanda Palmers röst ger mig en känsla av trygghet samtidigt som den får mig att känna mig aggressiv och lugn. Hon gör mig lycklig och ledsen på samma gång. Utan hennes röst hade jag varit mycket bräckligare. Amanda Palmer har blivit min Björk. Jag försökte en gång att hitta det han sade i Björk men jag fann det aldrig. Ganska självklart ändå. Man kan aldrig ta någon annans känsla och operera in det i sig själv. Man måste alltid vara sig själv. Amanda Palmer är min räddare i nöden även om hon får mig att riva sönder mig occasionally. Men jag gillar det. Det jag inte gillar är att jag känner samma känsla igen som förr. Samma känsla som i grund och botten fick mig att bryta upp från en relation jag haft sedan länge. Känslan av att jag inte får. Att jag underminerar något jag älskar för att inte såra andra. Varför är det så? Och varför är jag så beroende?

"and as the skin rips of I cherish the revolting thought
that even if I quit
there's not a chance in hell I'd stop

and anyone can see the signs
mittens in the summertime
thank you for your pity, you are too kind"

(Bad habit - The Dresden Dolls)

PopPrinsessa snurrar och faller.

Jag snurrar och faller. Upp och ner. Hit och dit. Psykos-Paranoia igen. Snälla sluta. Du lurar mig hela tiden! Varför varför varför? Jag vill inte mer.

Snälla kan du inte bara sluta. Ge mig dina lösenord så att jag får se med mina egna ögon vad det är du håller på med.

Bleeding inside. Bleeding to death.
I hear glass breaking on the floor.
(I can hear your soothing voice inside me telling me everything is going to be alright but I don?t listen. I won?t listen anymore. Please just tell me the whole truth and nothing but the truth.)

Schizoparanoian biter i hjärnan igen.

PopPrinsessas kärleksbegär skapar oro och smärta.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet bara att jag gråter och skriker inom mig. Ord som skär i mitt inre flödar förbi min hjärna och jag ser bilder framför ögonen med kroppar av glas. Jag orkar inte höra dessa påhittade ord. Jag vågar inte låta dig åka iväg imorgon ifall du skriver något till någon. Hur ska jag någonsin kunna lita på dig igen? Musik flyter förbi mina ögon och jag vill lyssna mig hel men jag vågar inte i din närhet. Jag vill skära väldigt djupt men så rädd för din ilska. Rädd.

Mitt overkliga alter ego existerar i andra verkliga skepnader och jag vet inte om jag kan lita på dig. Du är det vackraste men jag kommer aldrig få ha kvar dig. Jag älskar dig men ibland känns du känslokall. Eller också är det mitt andra jag som inbillar sig hela tiden. Mina ögon ser mer än verkligheten.

Ge mig kärlek Sindri. Det finns ingen annan som du.

Cold is my soul.

PopPrinsessa hämtar posten.

Posten dimper ner på hallgolvet och jag studsar till och rusar ut. POST! Åh så roligt tycker jag ifall man får något roligt, eller om man inte får något tråkigt. Idag fick jag en massa tråkigt. Ett brev från inkasso, två brev från kronofogden och en räkning. Det här är ju verkligen kul. Kan inte betala mina räkningar till fullo nästa månad heller. Ligger minus med cirka 1500 kronor. Kan inte någon vänlig själ låna mig ett par tusen?

En dag ska jag spränga alla myndighetskontor som gjort mitt liv till ett helvete.

Myndighetskontor att spränga:
Socialtjänsten
Arbetsförmedlingen
CSN
Kronofogden
Alla inkassoföretag
Högskolan a.k.a TRÖGSKOLAN

Listan kommer förmodligen uppdateras om jag kommer på något mer. Jag borde nog bli anarkist igen. Haha. Det skulle behövas. En ny V. Nu är det väl ändå revolution på gång? Va?

Revolution <3