PopPrinsessa sitter bredvid den raserade kärleken och undrar hur hon ska ta sig vidare.

Nej. Anledningen till att detta inlägg skrivs är att jag lyssnar på deprimerande brittpop, men det gör inget för det behövs skriva ett inlägg. Det var ju så längesen nu. Mycket har hänt samtidigt som inget alls vill hända egentligen. Kryptiskt? Nej, bara väldigt komplicerat. Jag är lurad och bedragen men istället för att säga stopp fortsätter jag raserandet genom att bedra mig själv. Så mycket lögner att jag inte orkar se dom längre. Jag vet inte vad som är sant, men jag orkar inte bry mig så länge jag får fortsätta leva i min illusion. För det är väl det allt har varit för dig hittills? Ett enda spel av lögner, en enda stor teater, min älskade illusion.

Är jag dum som inte orkar bry mig om något annat? Too fucked up to care anymore? Jo, jag bytte från deprimerande brittpop till det något mer aggressiva hållet. Det kändes bättre så. Hur kan du sitta två meter ifrån mig och vara så avslappnad? Just det, din trygghet ligger ju i allt du får säga till alla andra, så vackra ord...

-RiotDrrrling- skulle du vilja bli knullad hårt?
-MysLinda- tror det
-RiotDrrrling- mmm
-RiotDrrrling- jag skulle vilja smyga mig fram bakifrån där du står vid det där trädet... tag tag i dina små armar och hålla dem runt trädet så du sitter fast...
-RiotDrrrling- min ena starka hand håller ensam kvar dina armar runt trädet och sen för jag den andra runt trädet och smeker dn mage
-RiotDrrrling- hade du gillat det, kåta lilla linda?
-RiotDrrrling- är du där, Linda?
-MysLinda- mmmm
-MysLinda- ja det hade jag gillat
-RiotDrrrling- blir du våt av det?
-RiotDrrrling jag hade hållt armarna hårt, så det gjorde lite ont... och viskat "skriker du hjälp ligger du risigt till"
-MysLinda- hehe
-RiotDrrrling- handen i fram hade jag fört in under linnet och klämt hårt på dina unga små tuttar, vridit lite på bröstvårtorna
-RiotDrrrling- sen hade jag dragit ner handen mellan dina ben och tagit ett hårt tag om ditt skrev genom jeansen
-RiotDrrrling- viskat: du är en kåt liten tonåring du va?
-MysLinda- mmmm
-RiotDrrrling- klämmer hårdare om skrevet...
-RiotDrrrling- jag hörde inte, vad sa du?
-RiotDrrrling- daskar till din fitta genom jeanstyget... jag sa, jag hörde inte!

SÅ VACKRA ORD! (Men det finns värre saker du skrivit till de andra 36 stycken personerna)

Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Mitt problem är att jag älskar dig för mycket. Oj? Blottade jag oss för mycket nu igen? Det spelar ingen roll med tanke på vad du har gjort mot mig. Skulle vi gifta oss, var det inte du som ville att jag skulle vara dina barns moder? Så mycket skitsnack. Men jag tänker inte hata dig, den energin är inte värld att slösa bort på en så underbar människa som du. Men när du säger att du älskar mig hör jag bara tomt prat som inte betyder något alls. Kanske inte är så konstigt med tanke på hur du förstör mig. Jag skulle ha en vacker höst. Vi skulle fira ett år, vi skulle gå på Jonas Gardell, och så kommer det här. Hur vill du att jag ska lyckas överleva varje höst, älskling?

Du har hört mina ord så många gånger förr. Du har hört alla mina frågor. Du vet om alla mina problem. Du äger hela min själ. Och när du väl fått mig att lita på dig. Och när du väl fått mig att tro på att du är världens mest perfekta man krossar du mig på en sekund med din kuk i brevform. Dina ord betyder inte längre något, eller? Jag vet inte längre. Det enda jag vet är att alla mina farhågor besannades. Hur kunde jag ha så rätt redan ett år i förväg? Jag hatar mig själv! Jag hatar mig själv, verkligen! JAG HATAR MIG SJÄLV. Låt mig bara få dö.

I'd listen to the words he'd say
But in his voice i heard decay
The plastic face forced to portray
All the insides left cold and gray
There is a place that still remains
It eats the fear it eats the pain
The sweetest price he'll have to pay

The day the whole world went away

13/9 2007 - En evigt hatad dag

PopPrinsessa ropar i tystnad.

Jag behöver hjälp men törs inte ringa vårdcentralen. Jag vill inte se deras fördomsfulla blickar och höra deras välinlärda meningar. Landstinget delar ut ord till läkarna så att läkarna vet vad dom ska säga till en sån som jag. Jag kan inte bestämma mig. Medicin - Inte medicin. Är jag på väg in i en depression igen eller tänker jag mig till den, bara för att det är bekvämt?

Jag måste lära mig att tänka positivt. Jag har ingenting att vara rädd för. Jo, rädd för att bli sjuk igen. Men om jag tänker på det så kommer jag att bli sjuk igen. Det är roligt att gå i skolan, roligare än att vara arbetslös och inte göra någonting i alla fall. Jag ska försöka att fokusera på en dag i taget. Imorgon har vi textsamtal, det tycker jag i alla fall är roligt. Så länge jag inte inbillar mig att jag mår illa eller är sjuk. Fast i helgen blev jag sjuk på riktigt, det var inte roligt.

Mitt mål imorgon är att ta mig till skolan. Inget mer, inget mindre. Sen får vi se vad som händer.

Don't get angry with yourself
I'll heal you

With a razorblade
I'll cut a slit open
And the luminous beam
Feeds you honey, heals you

PopPrinsessa kapitulerar/Bara för mycket

Och så kom dagen. Kapitulering. Det blev för mycket och magen exploderade atombomber gång på gång igen. Jag vill inte ha det så här. Jag vill vara frisk. Jag vill klara av vardagen. Vafan! Jag vill inte ha mediciner. Jag vill inte ha en jobbig höst. Jag vill bara vara frisk. Jag hatar att missa skolan och jag hatar att vara ensam när jag mår dåligt.

Magen exploderar fortfarande atombomber och jag väntar på att klockan ska bli tolv. Så att jag ska slippa att vara ensam. Och jag kollar min mail om och om igen för att se ifall någon svarar. Ifall någon ser mig.

Jag hatar att det är så. Allt är bara mörker.

PopPrinsessa söker svar i ord.

Skola. Svårt just idag men han lyssnade. Någon lyssnade för en gångs skull. Och jag skrev om saken. Ord som ingen ändå kommer att läsa. Så obetydlig. Så betydligt omedvetande. Nä, jag vet inte. Paper Cuts hördes i salen idag. Ingen vet, ingen kommer att veta.

Jag hatar henne fortfarande. Jag hatar henne - verkligen! Men jag vet inte hur. Vet bara att jag vill tillbaka till de röda floderna. Tårar står jag inte bara ut med. Varför kan hon inte bara försvinna ur mitt liv? Mitt jävla liv. Vilket liv?

Men om vinden vill, låt den blåsa, låt den ge mig vad jag tål.
Vad tål jag?

- Utan Titel -

ögonlocken avslöjar intorkade tårar
fläckvis ligger sorgen
tungt
och hårt över ansiktet

Hon visar rösten helt öppet

en klarhet
så svårhanterlig

Princess of Pop with a thousand words/Starting over.

Äntligen har jag gått över vägen. Jag stod ganska länge i ett vägskäl men nu har jag vikit av, gått över vägen och jag lyckades att inte bli påkörd av en stor lastbil på vägen dit. Bra. För att skriva i klartext har jag alltså börjat skolan. Det har gått så fantastiskt bra för en gångs skull att jag bara väntar på att den där lastbilen ska komma och köra ihjäl mig. Någon gång måste det väl gå neråt igen, som det alltid gör.

Jag har fyllt år också. Ha! Jag är snart vuxen, hela tjugoett år gammal, inget vidare faktiskt. Väntar otåligt på det året jag kommer att vara tjugotre. Mm tjugotre. Smaka på det!

Hur ska det gå? Hur ska det gå? Jag väntar på den dagen jag låser in mig på toaletten och återfaller. Det är så skönt. Skönt. Avslappnande. Varför måste det stå utanför normen? Jag hatar normer. Jag måste följa normen oavsett om jag vill eller inte. Det är en ofrivillig romans. Om jag inte skulle följa normen är jag onormal och hamnar utanför all social kontakt, och samhället. Det finns ingen som skulle acceptera att det inte beror på psykoser, då blir jag bara förlöjligad. En förvirrad tonåring använder det som ett medel, ett rop på hjälp sägs det. Men jag är varken förvirrad eller tonåring. Jag är bara beroende.

Bara beroende.

Varför vill ingen acceptera det? Varför kan jag inte acceptera att de andra inte vill acceptera det?

Jag hoppas på en lugn höst samtidigt som jag egentligen bara vill gömma mig under täcket eller ligga timmar i ett varmt bad eller sitta i nattmörkret för mig själv och bara gräva ner mig. Varför? Skolan har ingen kurator verkar det som - BESVIKEN. Det var nästan det jag hade sett fram emot mest. Jag undrar hur det ska gå med oss. Hon verkar nedstämd. Jag känner skuld.

PopPrinsessa förnimmer känslan av hat och en passiv ilska blandad med maktlös frustration sprider sig genom kroppen.

Soundtrack: Emily - Alice In Videoland

Det går rysningar genom kroppen varje gång jag hör vad jag inte vill höra. Varje gång jag känner svartsjukan sprida sig genom kroppen, intravenöst sprider det sig i blodet. Det är då jag börjar att frysa och skaka. Det känns som om hela världen rasar samman. Lustigt, det har jag ju känt så många gånger förr. Hur kan världen rasa samman så ofta. Borde den inte bara kunna göra det en gång?

Jag känner så mycket ofrivillig hat. Jag önskar att jag vore en häftig rockstjärna som kunde skriva en hatisk sång och framföra den för alla mina fans och sen skulle dom förstå vilken ond människa hon är. Jag hatar henne. Jag vill få henne undanröjd. Hon förstör allt gott som finns att glädja sig åt. Och jag är maktlös. Jag vill skrika men jag kan inte och jag vill gråta men jag vågar inte höra mina löjliga snyftningar längre. Det börjar om igen. Jag orkar inte längre.

Jag var hos läkaren nu i veckan. Minns inte vilken dag, det är nog oviktigt ändå. Jag kände mig så dum när jag satt där. Hon skrev ut citalopram när jag sa att jag behövde lugnande mot paniken. Hon sa att citalopram inte är lika beroendeframkallande som Oxascand. Det visst jag redan. Men citalopram är mot depressioner och jag är inte deprimerad. Jag lider av stark ångest och oro över det som komma skall och jag är rädd för allt dumt jag kan komma att göra utan medicinen. Och jag hatar mina attacker. Stunder jag inte existerar och gör vad som helst för att slippa världen. Jag slutar att höra och jag slutar att prata, det finns ingen som kan förstå vad det är jag upplever då. Första skoldagen vill jag vara påverkad. I förebyggande syfte. Jag vet att det låter hemskt men fem milligram hjälper i förebyggande syfte. Det är svårt när jag inte vet hur jag kommer att reagera. Jag tänker aldrig mer söka läkarhjälp. Dom lyssnar ändå inte.

Hon vill träffa honom imorgon. Han har ännu inte svarat på det senaste meddelandet, inte vad jag vet i alla fall. Jag står i mitten och kan inget göra. Hur jag än gör påverkar jag båda parter. Genom att bli svartsjuk gör jag att han undviker henne för min skull, och spela roll, han behöver ju inte henne längre. Hoppas jag. Men genom att han undviker henne så tror säkert hon att det är jag som ligger bakom och dt är det ju, nästan i alla fall, vilket gör att hon hatar mig ännu mer. Jag är maktlös. Om hon får igenom sin vilja innebär det att jag kommer att sitta hemma och hata mig själv för att jag är en komplett idiot som låter det ske och jag kommer spela upp hemska filmer i min hjärna jag absolut inte vill se men som jag spelar upp om och om igen ändå. Jag hatar henne. Kan hon inte bara försvinna?

Det enda jag kan göra är att lyssna på hatisk musik och spela upp min mördarfilm om och om igen i min fantasi. Mina tankar är en svartsjuk kvinnas fantasiflykt. Den fångar vardagens variabla verklighet i jakten på lyckan som aldrig kan vara. En flyktig flirt med fantasin och en längtan efter historierevisionism för att skapa en verkligare värld än den som är.

I just can't look, its killing me
And taking control

Jealousy, turning saints into the sea
Swimming through sick lullabies
Choking on your alibis
But it's just the price I pay
Destiny is calling me
Open up my eager eyes
I'm Mr Brightside

PopPrinsessa attackerar/Happily ever after

Det är så svårt att leva för mig. Det finns hinder bakom varje hörn som alltid är svåra att ta sig över. T12-2 nästan liksom. Och sen är nästan alla liv borta. Imorgon ska jag ta mig i kragen och ringa vårdcentralen. Jag hatar att ringa vårdcentralen men jag måste verkligen nu. Fick ännu en panikattack idag. Det värsta med allt är att det är så svårt för andra människor att förstå. Jag hatar den delen av mig. Jag önskar att det gick att operera bort. Jag hoppas att medicinerna hjälper igen.

Trött. Så trött. Allt är så svårt.

Hotad

Hotad till livet
och hatad

Förglömd
borttappad och förträngd

aldrig mer
aldrig mer

Explosiva handlingar kräver dödsdom.