PopPrinsessa förnimmer känslan av hat och en passiv ilska blandad med maktlös frustration sprider sig genom kroppen.

Soundtrack: Emily - Alice In Videoland

Det går rysningar genom kroppen varje gång jag hör vad jag inte vill höra. Varje gång jag känner svartsjukan sprida sig genom kroppen, intravenöst sprider det sig i blodet. Det är då jag börjar att frysa och skaka. Det känns som om hela världen rasar samman. Lustigt, det har jag ju känt så många gånger förr. Hur kan världen rasa samman så ofta. Borde den inte bara kunna göra det en gång?

Jag känner så mycket ofrivillig hat. Jag önskar att jag vore en häftig rockstjärna som kunde skriva en hatisk sång och framföra den för alla mina fans och sen skulle dom förstå vilken ond människa hon är. Jag hatar henne. Jag vill få henne undanröjd. Hon förstör allt gott som finns att glädja sig åt. Och jag är maktlös. Jag vill skrika men jag kan inte och jag vill gråta men jag vågar inte höra mina löjliga snyftningar längre. Det börjar om igen. Jag orkar inte längre.

Jag var hos läkaren nu i veckan. Minns inte vilken dag, det är nog oviktigt ändå. Jag kände mig så dum när jag satt där. Hon skrev ut citalopram när jag sa att jag behövde lugnande mot paniken. Hon sa att citalopram inte är lika beroendeframkallande som Oxascand. Det visst jag redan. Men citalopram är mot depressioner och jag är inte deprimerad. Jag lider av stark ångest och oro över det som komma skall och jag är rädd för allt dumt jag kan komma att göra utan medicinen. Och jag hatar mina attacker. Stunder jag inte existerar och gör vad som helst för att slippa världen. Jag slutar att höra och jag slutar att prata, det finns ingen som kan förstå vad det är jag upplever då. Första skoldagen vill jag vara påverkad. I förebyggande syfte. Jag vet att det låter hemskt men fem milligram hjälper i förebyggande syfte. Det är svårt när jag inte vet hur jag kommer att reagera. Jag tänker aldrig mer söka läkarhjälp. Dom lyssnar ändå inte.

Hon vill träffa honom imorgon. Han har ännu inte svarat på det senaste meddelandet, inte vad jag vet i alla fall. Jag står i mitten och kan inget göra. Hur jag än gör påverkar jag båda parter. Genom att bli svartsjuk gör jag att han undviker henne för min skull, och spela roll, han behöver ju inte henne längre. Hoppas jag. Men genom att han undviker henne så tror säkert hon att det är jag som ligger bakom och dt är det ju, nästan i alla fall, vilket gör att hon hatar mig ännu mer. Jag är maktlös. Om hon får igenom sin vilja innebär det att jag kommer att sitta hemma och hata mig själv för att jag är en komplett idiot som låter det ske och jag kommer spela upp hemska filmer i min hjärna jag absolut inte vill se men som jag spelar upp om och om igen ändå. Jag hatar henne. Kan hon inte bara försvinna?

Det enda jag kan göra är att lyssna på hatisk musik och spela upp min mördarfilm om och om igen i min fantasi. Mina tankar är en svartsjuk kvinnas fantasiflykt. Den fångar vardagens variabla verklighet i jakten på lyckan som aldrig kan vara. En flyktig flirt med fantasin och en längtan efter historierevisionism för att skapa en verkligare värld än den som är.

I just can't look, its killing me
And taking control

Jealousy, turning saints into the sea
Swimming through sick lullabies
Choking on your alibis
But it's just the price I pay
Destiny is calling me
Open up my eager eyes
I'm Mr Brightside