Och såklart blir jag uthängd i klassen. Men att säga att jag frågade tre gånger spelar ingen roll för då blir jag ond som slänger ansvaret på någon annan. Jag hatar när inte sanningen kommer fram. Hatar! Men det är ingen idé att bry sig eftersom alla redan ogillar mig. Visst är jag för svart, för smal, för tjock, för ful, för sexig, för älskad och alldeles för hatad. Som vanligt idag. Som vanligt i nya grupper. Det finns ingen, ingen någonsin. Jag låter ingen komma för nära. Det blir så mycket lättare så. Ingen som frågar hur jag mår eller vad jag är. Slippa svara för jag är ju ingen! När man inte är någon har man inga svar.
Men jag vill ju! Jag vill ju bli frågad. Men inte är det väl någon som skulle fråga hur jag mår. Jag är bara alldeles för konstig. Konstig är bra. I alla fall när man hittar någon annan som är lika konstig för då förstår man alltihop så väldigt lätt. Varandra. Och jag tror att det finns någon som är lika konstig som jag men jag vågar inte tro det. Jag är ju ingen. Hur kan då någon vara som jag?
Men jag vill ju! Jag vill ju bli frågad. Men inte är det väl någon som skulle fråga hur jag mår. Jag är bara alldeles för konstig. Konstig är bra. I alla fall när man hittar någon annan som är lika konstig för då förstår man alltihop så väldigt lätt. Varandra. Och jag tror att det finns någon som är lika konstig som jag men jag vågar inte tro det. Jag är ju ingen. Hur kan då någon vara som jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar