Jag undrar fortfarande åt vilket håll jag ska. Sommaren befläckas en aning av mina dystra tankar. Vissa sekunder av dagen blir svarta när tankarna om framtiden drar förbi. Jag vill tro på ödet och jag vill tro på att livskraften tar mig dit jag måste vara, men just nu känner jag mig bara borttappad. Jag vet inte hur jag ska lösa det här. Jag vill inte att hon ska finnas till. Jag vill bara börja om på noll. Det kommer inte att gå.
Ibland funderar jag på om jag ska säga något till henne. Att försöka säga att det inte kommer att gå, att be henne att hoppa av. Men det kan jag inte. Jag kan inte och villinte styra över någon annans handlingar. Nervöst går jag och väntar på den elfte juli. Då kan min antagningsbesked från högskolan komma och då kan jag börja fundera på riktigt. MEN JAG VILL INTE! Jag vill gå skrivarlinjen. Djupt inuti mig önskar jag att hon vore död. Jag vill tillintetgöra henne. Jag vill döda henne. Tänk, då kanske mitt blodbegär stillas.
Dagens låt: Bachelorette - Björk
Varför ska hon förpesta min framtid? Vad har hon för ambitioner, varför vill hon gå skrivarlinjen? Hon går ju bara där för att slippa vara arbetslös. Jag blir så arg. Jag vill ju komma någon vart och hon förstör. Allt jag ser är blod. Allt jag ser är mord. Jag hatar mig själv för att jag skriver detta men jag skulle göra allt för att slippa se henne varje dag i höst.
Jag känner mig sårbar. Vilsen. Trasig. Hur kan jag vara så skuren, skalad, och ändå vara vid liv? Jag ber till livskraften om liv. Jag ber moder jord att föda mig på nytt.
Jag tror att jag behöver mitt altare. Fast just nu avskyr jag treregeln. All energi som jag sänder ut kommer tillbaka till mig trefaldigt, vilket innebär att det är inte positivt för mig att sända negativa energier. Ganska självklart i vardagenom man tänker efter. Men just nu behöver jag mitt altare.
Jag behöver sova...
Ibland funderar jag på om jag ska säga något till henne. Att försöka säga att det inte kommer att gå, att be henne att hoppa av. Men det kan jag inte. Jag kan inte och villinte styra över någon annans handlingar. Nervöst går jag och väntar på den elfte juli. Då kan min antagningsbesked från högskolan komma och då kan jag börja fundera på riktigt. MEN JAG VILL INTE! Jag vill gå skrivarlinjen. Djupt inuti mig önskar jag att hon vore död. Jag vill tillintetgöra henne. Jag vill döda henne. Tänk, då kanske mitt blodbegär stillas.
Dagens låt: Bachelorette - Björk
Varför ska hon förpesta min framtid? Vad har hon för ambitioner, varför vill hon gå skrivarlinjen? Hon går ju bara där för att slippa vara arbetslös. Jag blir så arg. Jag vill ju komma någon vart och hon förstör. Allt jag ser är blod. Allt jag ser är mord. Jag hatar mig själv för att jag skriver detta men jag skulle göra allt för att slippa se henne varje dag i höst.
Jag känner mig sårbar. Vilsen. Trasig. Hur kan jag vara så skuren, skalad, och ändå vara vid liv? Jag ber till livskraften om liv. Jag ber moder jord att föda mig på nytt.
Jag tror att jag behöver mitt altare. Fast just nu avskyr jag treregeln. All energi som jag sänder ut kommer tillbaka till mig trefaldigt, vilket innebär att det är inte positivt för mig att sända negativa energier. Ganska självklart i vardagenom man tänker efter. Men just nu behöver jag mitt altare.
Jag behöver sova...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar