PopPrinsessa längtar för mycket igen.

Jag längtar och längtar. Alldeles för mycket och hela tiden. Just nu längtar jag till cityfesten. Jag längtar tills skolan börjar, trots all skit och trots allt hat. Jag längtar till hösten trots att jag längtat hela våren efter sommaren. Jag kan inte bara vara nu. Jag vill gräva in mig i mina hörlurar och i vinterjackan och vara kreativ hela hösten och strunta i den där jäveln som förstör min framtid och hoppas på att allt löser sig till slut. Allt blir så konstigt för mig hela tiden. Jag har börjat vänja mig. Men innerst inne hoppas jag att hon tar sitt förnuft till fånga och hoppar av. Vafan ska hon där att göra egentligen? Jag hatar henne, verkligen! Men jag längtar tills den dagen jag inte gör det.

Soundtrack: Lars Winnerbäck - Aldrig riktigt slut

"Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut och allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut"

Och jag försöker intala mig själv att allt blir bra till slut. Jag vill kunna se en ljus framtid men hon befläckar mina lyckliga tankar. Tack Winnerbäck för de kloka orden nedan. Just nu fungerar dessa ord som ett slags mantra. Det fungerar en aning.

"Du har din egen väg att gå, skit samma vilket håll

Det kanske blir en liten omväg men vad spelar det för roll

Alltid lär man sig väl nåt, det var väl så det skulle va

Det blir en massa spe och spott, men det är skit man måste ta"

Just nu vill jag bara leva.