Vad händer? PopPrinsessa ramlade ner i ett rosa fluffhål och hamnade här hos sin Prins. Det lyser rosa abstinens i hennes ögon och läpparna strålar lycka. Men verklighetens mörker tränger sig på varje morgon. Solen kommer med måsten och snaror att hänga sig i. Hänga sig i snaran och dras omkring i den tills solen går ner.
PopPrinsessa älskar sin drömda sagovärld. För det är för bra för att vara sant eller hur?
Det är så det är att leva varje dag. Att hänga sig i snaran och dras omkring tills man får lov att fly iväg med den vackra bussen nummer 41 till staden där kärleken befinner sig. Tänk att Hofors kunnat bli en så älskad stad. Av mig av alla människor. Men det är ju så när världens underbaraste bor där.
Jag packade ner min rustning idag i rostfritt stål. Bra att ha. Jag har fått utstå för många stunder av galenskap som inte går att läka med enbart musik. Tack vare alla hemska människor. Deras ögon tittar på mig och jag försvinner. Dom äter upp mig. Dom kräks mig. EKKELIGT.
Ja. Jag är smått människofientlig. Hata mig inte för det. Har funderat på medicinen igen. Men den har ju sina negativa sidor och jag orkar inte gå igenom dom igen. Finns det inget bättre? Litium? Kanske borde ta kontakt med psyket igen så att kråkorna kan sluta hacka sönder min hjärna.
Varje måndag längtar jag till fredag men denna fredag längtar jag till mer än alla andra fredagar. Konstigt? Nej. Faktiskt inte. Lördag blir nog trevlig också. Träffa nya människor. Men nej. Jag är ju människofientlig. Fan. Hur ska jag lösa det här. Förmodligen med svart smink och röda kinder.Blyg.
Godnatt du vackra.
PopPrinsessa älskar sin drömda sagovärld. För det är för bra för att vara sant eller hur?
Det är så det är att leva varje dag. Att hänga sig i snaran och dras omkring tills man får lov att fly iväg med den vackra bussen nummer 41 till staden där kärleken befinner sig. Tänk att Hofors kunnat bli en så älskad stad. Av mig av alla människor. Men det är ju så när världens underbaraste bor där.
Jag packade ner min rustning idag i rostfritt stål. Bra att ha. Jag har fått utstå för många stunder av galenskap som inte går att läka med enbart musik. Tack vare alla hemska människor. Deras ögon tittar på mig och jag försvinner. Dom äter upp mig. Dom kräks mig. EKKELIGT.
Ja. Jag är smått människofientlig. Hata mig inte för det. Har funderat på medicinen igen. Men den har ju sina negativa sidor och jag orkar inte gå igenom dom igen. Finns det inget bättre? Litium? Kanske borde ta kontakt med psyket igen så att kråkorna kan sluta hacka sönder min hjärna.
Varje måndag längtar jag till fredag men denna fredag längtar jag till mer än alla andra fredagar. Konstigt? Nej. Faktiskt inte. Lördag blir nog trevlig också. Träffa nya människor. Men nej. Jag är ju människofientlig. Fan. Hur ska jag lösa det här. Förmodligen med svart smink och röda kinder.
Godnatt du vackra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar