Varför känner jag mig alltid så ensam? Varför försöker jag få dig att förstå när du ändå inte vill förstå? Vill du förstå? Du lyssnar inte tillräckligt noga. Om dagarna i vill jag bara skrika på hjälp när du inte finns nära. Förtvivlat sprang jag upp till elevhälsan igår. Men dörrarna var stängda. Varför kan man aldrig få akut hjälp? Om kvällarna när jag är hemma skriker jag inte på hjälp. Det bara pyser ut. Men du hör inte. Du ser inget.
I ensamhetens stunder är det bara en sak jag tänker på. Att fläka upp huden så att jag ser blodet rinna. Men tänk att det är skillnad på att faktiskt vara ensam och att känna sig ensam. Trots alla människor i skolan är jag hela tiden ensam. Tyst och tom plågar jag mig igenom timmarna och smyger ibland iväg för att bli hög på vassare ting. Du kanske frågar dig varför. Varför jag blottar mig så här. Ärligt talat så bryr jag mig inte. Varför ska man dölja att man är sjuk? Mano-deppressivitet och SI. Varför ska jag behöva dölja att jag är sjuk? För att andra inte ska behöva bekymra sig? Som om någon med diabetes inte skulle berätta för sina nära och kära att hon har diabetes. Det är livshotande. Precis som det här. Vet ingen så förstår igen vad som ska göras vid en panikattack eller om något skurit för djupt i skinnet.
Dagens låt: By Myself - Linkin Park
I put on my daily facade but then
I just end up getting hurt again
By myself
Hjälp mig att leva du älskade. Låt mig inte falla med flit. Vill inte, vill inte, vill inte! Ge mig kärlek SINDRI. Förlåt att jag ropar på hjälp så här. Spring inte ifrån mig snälla. Jag vet att du kommer att göra det förr eller senare. Till slut kommer du be mig att sluta för din skull och sen börjar allt om på nytt. Igen. Nu är jag på botten. Tankarna åt vassare ting. Du ligger i din säng. Det enda jag tänker på är hur jag ska göra det utan att du märker.
Älska mig.
I ensamhetens stunder är det bara en sak jag tänker på. Att fläka upp huden så att jag ser blodet rinna. Men tänk att det är skillnad på att faktiskt vara ensam och att känna sig ensam. Trots alla människor i skolan är jag hela tiden ensam. Tyst och tom plågar jag mig igenom timmarna och smyger ibland iväg för att bli hög på vassare ting. Du kanske frågar dig varför. Varför jag blottar mig så här. Ärligt talat så bryr jag mig inte. Varför ska man dölja att man är sjuk? Mano-deppressivitet och SI. Varför ska jag behöva dölja att jag är sjuk? För att andra inte ska behöva bekymra sig? Som om någon med diabetes inte skulle berätta för sina nära och kära att hon har diabetes. Det är livshotande. Precis som det här. Vet ingen så förstår igen vad som ska göras vid en panikattack eller om något skurit för djupt i skinnet.
Dagens låt: By Myself - Linkin Park
I put on my daily facade but then
I just end up getting hurt again
By myself
Hjälp mig att leva du älskade. Låt mig inte falla med flit. Vill inte, vill inte, vill inte! Ge mig kärlek SINDRI. Förlåt att jag ropar på hjälp så här. Spring inte ifrån mig snälla. Jag vet att du kommer att göra det förr eller senare. Till slut kommer du be mig att sluta för din skull och sen börjar allt om på nytt. Igen. Nu är jag på botten. Tankarna åt vassare ting. Du ligger i din säng. Det enda jag tänker på är hur jag ska göra det utan att du märker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar