Jag har varit dum korkad och blind. Jag har alltid vetat att jag varit sjuk men aldrig riktigt orkat sätta en titel på det hela. Min psykolog på PBU som det hette när jag var ung (nu heter det väl BUP om jag inte minns fel) satte diagnosen mano-deppressiv men jag fattade ju inte vad det va då. Fick ingen förklaring till vad det var för något eller hur man kan bli fri från sjukdomen. Jag har alltså hela tiden haft rätt om att jag aldrig kommer bli frisk. Jag har trott att jag haft en lätt schizofren störning eller borderline. Det har jag säkert också om än mycket lätt. Men jag är ju faktiskt mano-deppressiv. Hittade en sida där dom beskrev hur maniska respektive deppressiva episoder kan se ut och tänkte att ja precis! Det är ju så här det är. Varför har ingen psykolog sagt det till mig tidigare?
Mano-deppressiv sjukdom (bipolär sjukdom)
Manodepressiv sjukdom, som även kallas bipolär sjukdom, innebär att man drabbas av återkommande maniska och depressiva sjukdomsperioder. De flesta som har sjukdomen kan fungera normalt mellan sjukdomsperioderna. Kontinuitet i behandling och medicinering, och att lära sig om sjukdomen brukar minska risken att återinsjukna.
De maniska perioderna kännetecknas av extrem eller ovanlig upprymdhet, de depressiva perioderna i stället av nedstämdhet. Båda tillstånden kan uppkomma oberoende av yttre orsaker, men både depressiva och maniska perioder kan utlösas av yttre stress.
Sjukdomen drabbar närmare en person av åttio. Den är lika vanlig hos män som hos kvinnor. Sjukdomen börjar ofta i 20-30-årsåldern. Det är lika vanligt att insjukna i en depressiv episod som i en manisk. De flesta som har sjukdomen kan fungera normalt mellan de maniska och de depressiva perioderna.
Det är flera faktorer som samverkar vid uppkomsten av manodepressiv sjukdom. Det handlar om biologisk sårbarhet, till exempel ärftliga faktorer, personligheten och den stress vi utsätts för genom olika händelser i livet.
En manisk period pågår ofta i minst en vecka. Stämningsläget är förhöjt och personen är ofta mycket upprymd, samtidigt som irritabilitet kan förekomma. Bland övriga symtom kan nämnas minskat behov av sömn, ökad aktivitet och förhöjd självkänsla som kan leda till konsekvenser för ekonomi och relationer.
Depression är motsatsen till mani. Stämningsläget är sänkt. Patienten är nedstämd och orolig. Självkänslan är låg. Initiativförmågan och företagsamheten är nedsatt.
http://www.vardguiden.se/Article.asp?...
Har kursiverat sådant jag känner är viktigt att veta för er som känner mig. Nu är ju bara frågan hur jag får hjälp och om jag vill det. Det är faktiskt skönt att ha både sina maniska och deppressiva perioder problemet är att olika saker blir lidande beroende på vart hjärnan befinner sig för stunden. Varför är lidandet en så stor de av mitt liv?
Mano-deppressiv sjukdom (bipolär sjukdom)
Manodepressiv sjukdom, som även kallas bipolär sjukdom, innebär att man drabbas av återkommande maniska och depressiva sjukdomsperioder. De flesta som har sjukdomen kan fungera normalt mellan sjukdomsperioderna. Kontinuitet i behandling och medicinering, och att lära sig om sjukdomen brukar minska risken att återinsjukna.
De maniska perioderna kännetecknas av extrem eller ovanlig upprymdhet, de depressiva perioderna i stället av nedstämdhet. Båda tillstånden kan uppkomma oberoende av yttre orsaker, men både depressiva och maniska perioder kan utlösas av yttre stress.
Sjukdomen drabbar närmare en person av åttio. Den är lika vanlig hos män som hos kvinnor. Sjukdomen börjar ofta i 20-30-årsåldern. Det är lika vanligt att insjukna i en depressiv episod som i en manisk. De flesta som har sjukdomen kan fungera normalt mellan de maniska och de depressiva perioderna.
Det är flera faktorer som samverkar vid uppkomsten av manodepressiv sjukdom. Det handlar om biologisk sårbarhet, till exempel ärftliga faktorer, personligheten och den stress vi utsätts för genom olika händelser i livet.
En manisk period pågår ofta i minst en vecka. Stämningsläget är förhöjt och personen är ofta mycket upprymd, samtidigt som irritabilitet kan förekomma. Bland övriga symtom kan nämnas minskat behov av sömn, ökad aktivitet och förhöjd självkänsla som kan leda till konsekvenser för ekonomi och relationer.
Depression är motsatsen till mani. Stämningsläget är sänkt. Patienten är nedstämd och orolig. Självkänslan är låg. Initiativförmågan och företagsamheten är nedsatt.
http://www.vardguiden.se/Article.asp?...
Har kursiverat sådant jag känner är viktigt att veta för er som känner mig. Nu är ju bara frågan hur jag får hjälp och om jag vill det. Det är faktiskt skönt att ha både sina maniska och deppressiva perioder problemet är att olika saker blir lidande beroende på vart hjärnan befinner sig för stunden. Varför är lidandet en så stor de av mitt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar