Detta inlägg är ett avsked dedikerat Carin Jacobsson.
Carin, jag älskar dig. Men jag kan inte fortsätta såhär. Hur många gånger har vi blivit osams under det här året? Jag vet att vi varje gång har blivit sams igen och det är bra, men varje gång har du sårat mig så djupt. För bara ett par dagar sedan funderade jag på att faktiskt strypa kontakten med dig helt, fastän vi vid den tidpunkten hade en välfungerande relation.
Så idag händer det igen, vi blir osams och du sårar mig igen. Jag ville ju dig bara väl och i just denna diskussion hade du fel och jag står fast vid min åsikt. Det är hyckleri att kalla sig fattig när ens plånbok inte ens har varit till helvetet och tillbaka. Du borde ha förstått vad jag menade, du känner väl mig och vet vad jag har varit med om? Eller har du varit för självupptagen för att kunna lyssna på dina vänner? Jag har alltid lyssnat på dig men vad får jag tillbaka?
Anledningen till att jag känner mig så sårad är att jag har gett dig allt, jag har stått vid din sida, jag har lyssnat och jag har varit brutalt ärlig vissa stunder. Men vad får jag tillbaka varje gång något går emot dig? Jag har försökt och varje gång vi blir sams igen vill jag så gärna tro på att det kommer att bli bra igen. Jag sticker huvudet i sanden och låtsas som om jag inte känner hur ont du gör mig och andra personer.
Jag vill inte att det ska bli såhär. Jag hoppas att du förstår det. Jag hoppas att du förstår att du är en person jag aldrig kommer att glömma hur gärna jag än vill det. Det finns stunder du är en underbar person med massor av positiv energi som bara sprudlar ur dig men när någon liten detalj går emot dig, förstör du allt det där positiva och du låter aldrig någon komma dig för nära inpå livet. Har du tänkt på hur lika vi egentligen är, fast hur olika vi är i våra personliga utvecklingar. Du har en lång väg att gå och jag skulle så gärna vilja vara din vän. Men jag orkar inte ta all skit längre. Det har varit underbart de gånger jag lyckats hjälpa dig men du har en lång väg kvar att gå och jag kommer inte att finnas där längre. Du kunde inte lita på mig fullt ut. Jag skulle hellre skjuta mig i pannan än att låta dig gå men jag orkar inte mer.
Du har förlorat din chans att ha mig som vän. Jag vet inte, kanske är jag inte så betydelsefull, men om jag inte är det för dig, vad har då detta året varit? Har du bara utnyttjat den hjälp jag velat ge dig? Nu när jag väl tänker efter vet jag inte om jag fått ett enda tack för att du fick bo hos oss förra våren. Var inte vi dom enda som lyssnade på dig dagen efter din mamma hade slängt ut dig samtidigt som Christian gjorde slut med dig. Ha jag fått ett enda tack ifrån dig?
Du manipulerar. Du får mig att älska dig. Du får mig att hata dig. Du försöker att få allt och ändå ha kakan kvar. Jag kan inte leva så. Det måste få ett slut. Jag önskar att jag vore psykolog så att jag kunde hjälpa dig på riktigt, för det behöver du. Men jag kan inte. Det är skönt att det finns personer i din närhet som klarar av dig, att du har andra vänner än jag som bryr sig om dig. Men finns dom verkligen där? Jag kanske bara är en av dina vänner som vågat stå upp för dig och vara ärlig mot dig? Jag trodde att ärlighet varar längst men du har motbevisat det ordspråket. Du kan inte ta emot ärlighet, men om du inte kan ta emot ärlighet kanske du inte ska vara ärlig mot andra? Jag fick laga Johans hjärta ännu en gång efter ännu en omgång från dig. Du säger själv att du är en manipulativ bitch. Grattis, du har i alla fall självinsikt.
Jag ville aldrig göra mig ovän med dig men du är ganska svår att resonera med. Du förlorar en vän, hur obetydlig hon än må vara och trots allt jag skrivit hittills ska du veta att jag älskar dig och som vän är jag ärlig. Trots dina negativa egenskaper älskar jag dig men jag kan inte fortsätta att stötta dig om jag aldrig kan få något positivt tillbaka. Jag vill inte ha några svar på det här. Det här är mitt sätt att ta farväl. Det blev bryskt på helgon men du bröt ner mig och jag ville inte få mer glassplitter i hjärtat. Jag vill aldrig mer se dig. Jag vill aldrig mer höra något från dig. Jag ska låtsas som om du inte finns till. Allt för att rädda mig själv.
(Det här är ett avsked som i en film. Med ett soundtrack från The Cardigans är kameran inzoomad på en hand med ett brev med ord på som jag precis har skrivit. Kameran zoomar långsamt ut och ljuset i rummet är dovt. Det är levande ljus på nattduksbordet. Kameran som zoomar ut från hennes axel visar till slut ett rufsigt guldlockigt hår och brevet faller till marken och hennes händer täcker ansiktet och gråter. Hon sörjer en förlorad vänskap som kunde blivit så storslagen.)
Carin, jag älskar dig. Men jag kan inte fortsätta såhär. Hur många gånger har vi blivit osams under det här året? Jag vet att vi varje gång har blivit sams igen och det är bra, men varje gång har du sårat mig så djupt. För bara ett par dagar sedan funderade jag på att faktiskt strypa kontakten med dig helt, fastän vi vid den tidpunkten hade en välfungerande relation.
Så idag händer det igen, vi blir osams och du sårar mig igen. Jag ville ju dig bara väl och i just denna diskussion hade du fel och jag står fast vid min åsikt. Det är hyckleri att kalla sig fattig när ens plånbok inte ens har varit till helvetet och tillbaka. Du borde ha förstått vad jag menade, du känner väl mig och vet vad jag har varit med om? Eller har du varit för självupptagen för att kunna lyssna på dina vänner? Jag har alltid lyssnat på dig men vad får jag tillbaka?
You're losing a friend
You got it all wrong
It's not about revenge
You're losing a friend
You got it all wrong
It's not about revenge
You're losing a friend
Anledningen till att jag känner mig så sårad är att jag har gett dig allt, jag har stått vid din sida, jag har lyssnat och jag har varit brutalt ärlig vissa stunder. Men vad får jag tillbaka varje gång något går emot dig? Jag har försökt och varje gång vi blir sams igen vill jag så gärna tro på att det kommer att bli bra igen. Jag sticker huvudet i sanden och låtsas som om jag inte känner hur ont du gör mig och andra personer.
I didn't see it coming
With my head stuck in the sand
But now I'm losing a friend
With my head stuck in the sand
But now I'm losing a friend
Jag vill inte att det ska bli såhär. Jag hoppas att du förstår det. Jag hoppas att du förstår att du är en person jag aldrig kommer att glömma hur gärna jag än vill det. Det finns stunder du är en underbar person med massor av positiv energi som bara sprudlar ur dig men när någon liten detalj går emot dig, förstör du allt det där positiva och du låter aldrig någon komma dig för nära inpå livet. Har du tänkt på hur lika vi egentligen är, fast hur olika vi är i våra personliga utvecklingar. Du har en lång väg att gå och jag skulle så gärna vilja vara din vän. Men jag orkar inte ta all skit längre. Det har varit underbart de gånger jag lyckats hjälpa dig men du har en lång väg kvar att gå och jag kommer inte att finnas där längre. Du kunde inte lita på mig fullt ut. Jag skulle hellre skjuta mig i pannan än att låta dig gå men jag orkar inte mer.
And it's keeping me up
It's the ribbons I tied
I would rather just die
Go to hell and crawl back
than let you go
It's the ribbons I tied
I would rather just die
Go to hell and crawl back
than let you go
Du har förlorat din chans att ha mig som vän. Jag vet inte, kanske är jag inte så betydelsefull, men om jag inte är det för dig, vad har då detta året varit? Har du bara utnyttjat den hjälp jag velat ge dig? Nu när jag väl tänker efter vet jag inte om jag fått ett enda tack för att du fick bo hos oss förra våren. Var inte vi dom enda som lyssnade på dig dagen efter din mamma hade slängt ut dig samtidigt som Christian gjorde slut med dig. Ha jag fått ett enda tack ifrån dig?
You're losing a friend
You jeophardise me
Bad bad blood on your hands
And see you're losing a friend
You jeophardise me
Bad bad blood on your hands
And see you're losing a friend
Du manipulerar. Du får mig att älska dig. Du får mig att hata dig. Du försöker att få allt och ändå ha kakan kvar. Jag kan inte leva så. Det måste få ett slut. Jag önskar att jag vore psykolog så att jag kunde hjälpa dig på riktigt, för det behöver du. Men jag kan inte. Det är skönt att det finns personer i din närhet som klarar av dig, att du har andra vänner än jag som bryr sig om dig. Men finns dom verkligen där? Jag kanske bara är en av dina vänner som vågat stå upp för dig och vara ärlig mot dig? Jag trodde att ärlighet varar längst men du har motbevisat det ordspråket. Du kan inte ta emot ärlighet, men om du inte kan ta emot ärlighet kanske du inte ska vara ärlig mot andra? Jag fick laga Johans hjärta ännu en gång efter ännu en omgång från dig. Du säger själv att du är en manipulativ bitch. Grattis, du har i alla fall självinsikt.
Im fickle and I'm vain
And you trick me over and over again
And now I'm losing you
And you trick me over and over again
And now I'm losing you
Jag ville aldrig göra mig ovän med dig men du är ganska svår att resonera med. Du förlorar en vän, hur obetydlig hon än må vara och trots allt jag skrivit hittills ska du veta att jag älskar dig och som vän är jag ärlig. Trots dina negativa egenskaper älskar jag dig men jag kan inte fortsätta att stötta dig om jag aldrig kan få något positivt tillbaka. Jag vill inte ha några svar på det här. Det här är mitt sätt att ta farväl. Det blev bryskt på helgon men du bröt ner mig och jag ville inte få mer glassplitter i hjärtat. Jag vill aldrig mer se dig. Jag vill aldrig mer höra något från dig. Jag ska låtsas som om du inte finns till. Allt för att rädda mig själv.
Look what you're wasting
You're losing a friend
You're losing a friend
(Det här är ett avsked som i en film. Med ett soundtrack från The Cardigans är kameran inzoomad på en hand med ett brev med ord på som jag precis har skrivit. Kameran zoomar långsamt ut och ljuset i rummet är dovt. Det är levande ljus på nattduksbordet. Kameran som zoomar ut från hennes axel visar till slut ett rufsigt guldlockigt hår och brevet faller till marken och hennes händer täcker ansiktet och gråter. Hon sörjer en förlorad vänskap som kunde blivit så storslagen.)
1 kommentar:
Navid han kom från staden utan slut
begav sig neråt skåne söderut
Där fanns eld och där fanns krut
och festen varade natten ut
och de sa hej Navid
Kom och dansa med oss nu
de sa hej Navid
Skaka rumpan med oss nu
Min vän Karl Magnus ville bli en stor poet
och liksom skriva sånt som ingen annan skrev
han satt på taken glödkolshet
och ruvade på sin hemlighet
och jag sa hej Mange
Kom ner och dansa med oss nu
jag sa hej Mange Bange
Skaka rumpan med oss nu
Karl Magnus sjöng
Do do do do do do do do do do do
och alla med Converse sjöng
Do do do do do do do do do do do
Skånes alla bönder sjöng
Do do do do do do do do do do do
Do do do do do do do do do do do
När lille George var liten så fick han smäll
två boots i nyllet minst varenda kväll
nu är han stor men inte särskilt snäll
sitter är bitter på sitt presidenthotel
Jag säger hej Georgie
Kom och dansa med oss nu
Jag säger hej Georgie Porgie
Skaka rumpan med oss nu
och Georgie Porgie Georgie sjunger
Do do do do do do do do do do do
och Georgies pappa George sjunger
Do do do do do do do do do do do
Soldaterna i Bagdad sjunger
Do do do do do do do do do do do
Do do do do do do do do do do do
Do do do do do do do do do do do
Do do do do do do do do do do do
Do do do do do do do do do do do
Do do do do do do do do do do do
Skicka en kommentar