PopPrinsessa filosoferar med grus i ögonen.

Blesch. Wow, jag inleder ett inlägg med ordet blesch. Det vill jag ju inte. Nä, jag gillar nog blä mer, eller bajs. Vad är det då som får mig att inleda ett dagboksinlägg så? Förmodligen för att jag, som jag förfarade inte alls är litad på som jag trodde. Blev det krångligt nu? Jag trodde väl det. Men skulle jag förklara vad jag menade skulle det betyda ett långt och våldsamt gräl på msn med någon som förmodligen skulle ta illa upp, någonstans inom mig vet jag att det kommer att bli så. Jag tror att jag borde isolera mig från det förflutna. Men det löser väl inga problem. Varför ramlar jag alltid ner i fällor?

Jag hatar igen.

Repent, that’s what I’m talking about
I shed the skin to feed the fake
Repent, that’s what I’m talking about
Whose mistake am I anyway?

Sug på den SUCKER!

Jag är så förfärligt trött och det grusar i mina ögon men jag måste lyssna på oljuden i mitt huvud för att komma fram till någon form av klarhet. Jag tror att jag måste ignorera. Jag önskar att jag skulle kunna skylla på min psykiska instabilitet. Men just det, det kan jag ju? Eller? Åh jag önskar att jag fick vara narkoman eller alkoholist och fly världen men jag är inte så feg att jag faktiskt uppfyller den önskan. Jag har inga mediciner nu och det är bra, förutom när jag vill strunta i allt och slänga huvudet i väggen.